Perspektiv Europa
- Fortsättning: Sverige i välståndsligan - några fakta
Bengt O. Karlson
Tabell 1. BNP per capita i EU-länderna till köpkraftspariteter (PPS) resp. officiella växelkurser (euro)
Absoluta tal | |||
1000 PPS | 1000 euro | ||
1998 | 2001 |
2001 |
|
Belgien | 22.4 | 24.7 | 24.7 |
Danmark | 23.9 | 27.5 | 33.7 |
Tyskland | 21.5 | 24.1 | 25.2 |
Grekland | 13.6 | 15.8 | 12.0 |
Spanien | 16.1 | 19.1 | 16.2 |
Frankrike | 20.1 | 23.6 | 24.0 |
Irland | 21.5 | 27.5 | 29.7 |
Italien | 21.0 | 24.3 | 21.0 |
Luxemburg | 36.3 | 45.5 | 48.1 |
Nederländerna | 23.4 | 26.0 | 26.8 |
Österrike | 22.3 | 26.3 | 26.1 |
Portugal | 14.6 | 16.9 | 11.9 |
Finland | 20.5 | 24.3 | 26.2 |
Sverige | 20.6 | 23.1 | 26.3 |
UK | 21.0 | 23.2 | 26.5 |
EU 15 | 20.3 | 23.2 | 23.2 |
Av den här tabellen ser vi att Sveriges BNP per capita , uttryckt i köpkraftspariteter låg strax över EU-genomsnittet år 1998 men strax under detta genomsnitt år 2001. Mätt till officiella växelkurser låg Sveriges BNP/capita klart över EU-genomsnittet år 2001
Tabell 2. Rangordning av BNP per capita 1998 och 2001 dels i köpkraftspariteter, dels enligt officiella växelkurser.
Rangordning | ||||
Köpkraftspariteter | Officiella växelkurser | |||
1998 | 2001 | 1998 | 2001 | |
1 | L | L | L | L |
2 | DK | DK | DK | DK |
3 | NL | IRL | S | IRL |
4 | B | A | A | NL |
5 | A | NL | D | UK |
6 | D | B | NL | S |
7 | IRL | I | IRL | FIN |
8 | I | FIN | UK | A |
9 | UK | D | B | D |
10 | S | F | FIN | B |
11 | FIN | UK | F | F |
12 | F | S | I | I |
13 | E | E | E | E |
14 | P | P | EL | EL |
15 | EL | EL | P | P |
Tabell 2 visar rangordningen mellan länderna vid två tillfällen. Vi ser att Sverige ligger avsevärt högre när man räknar med officiella växelkurser men att vi halkat ned från tredje till sjätte plats mellan 1998 och 2001. Räknat i köpkraftspariteter (som alltså mäter vad vi får för våra pengar) föll vi från tionde till tolfte plats under samma tid.
Nu är detta ingen serietabell som t.ex. i fotboll och det är väl knappast någon risk att Sverige åker ur "all-europeiskan". Samtidigt ser vi att det är helt felaktigt att framställa Sverige som suveräna Europamästare, vilket ofta görs i EMU-debatten.
Ett speciellt svenskt problem är den stora diskrepansen mellan rangordning enligt de två beräkningssätten. I och för sig är det naturligt att "rika" länder ligger sämre till när man räknar med köpkraftspariteter och att "fattiga" länder ligger bättre till. Men för inget annat land blir resultaten så olika. Ingen har lyckats presentera en tillfredsställande förklaring till varför det är så. Skillnaden har, som sagt, en mycket konkret betydelse för Sverige eftersom vår avgift till EU (i runda slängar ca 1 % av BNP) beräknas på data beräknade med officiella växelkurser vilket alltså ganska våldsamt överdriver vår verkliga köpkraft.
En spegelbild av detta är det förhållandet att den svenska prinsnivån ligger 25 - 30 % högre än det europeiska genomsnittet. Statistiska Centralbyrån har beräknat att endast ett par procentenheter beror på högre moms. Att den skattefinansierade offentliga sektorn är större i Sverige än i andra europeiska länder kan möjligen spela in, osäkert dock på vilket sätt. Troligen beror huvuddelen av differensen på ineffektivitet inom handeln, låg produktivitet, ett antal regleringar och, viktigast av allt, öppen eller dold konkurrensbegränsning i form av karteller, prisöverenskommelser och oligopol.
Ett medlemsskap i EMU skulle inte innbära någon kortsiktig lösning på dessa problem. Man kan dock anta att om alla priser vore uttryckta i samma valuta en viss press nedåt på priserna skulle komma till stånd. Om inte annat skulle man klart se vilka varor och tjänster som är dyrare i Sverige och då kunna försöka göra någonting åt det.
Jag upprepar att ovanstående fakta inte kan eller bör användas i EMU-debatten varken som argument för eller emot medlemskap. Men det bör i vart fall stå klart att Sverige inte intar den särställning som många debattörer gärna vill tro eller åtminstone försöker att framhålla.
Not: Statistiken kommer från Eurostat, SCB och UNDP.
En not till: Ett svåröverträffat statistiskt klavértramp gjorde sig EU-parlamentarikern Maj-Britt Theorin skyldig till då hon hävdade att EMU-medlemskap skulle innebära att svenska kvinnor skulle få det lika dåligt som i Europa i övrigt. Bortsett från att det inte finns något sådant orsakssammnhang visare en enkel titt i statitiken att kvinnorna i "övriga Europa" på åtskilliga områden gjort störrre framsteg mot jämlikhet än i Sverige. Jag har visat detta i Euroblog.
Wien, 2003 06 03
Bengt O. Karlsson