Bengt O.
Flarnfri schalottenlök
Prenumerera:


Annan rss-läsare:

Senaste kommentarer:
 
 
 
 
 
 


 
 
Privat
 
 
2009 09 12
Varför skriver dem så?
Bodil Zalesky hade för en tid sedan ett inlägg kallat Regnbågen som drog till sig inte mindre än 54 kommentarer!  Delvis berodde detta på att kommentarstråden hade glidit in på en del tekniska problem men också på en diskussion om huruvida man "får" skriva "dom" eller inte. Till stor del får jag bekänna mig skyldig till detta villospår.

Min hypotes är att det småaktiga kravet på att skriva "dem" istf "dom" har fått en grotesk konsekvens.  Så har jag ett flertal gånger läst meningar av följande typ på en f.d. justitieministers blogg:

Om man jämför med Norge, som har en lag på att kvinnornas andel är 40 %, så har dem mer än dubbelt så hög andel [som vi]
Han är långt ifrån ensam. Man får ju inte skriva "dom" utan det heter "dem" så därför skriver dem på det här sättet.

Språkpolis, språkpolis, språkpotatisgris!

arkivlänk                


 
2009 09 03
Sexiga servitriser
Det finns olika anledningar till att folk söker sig till Flarnfri schalottenlök. När jag tittar på dagens sökningar hittar jag förutom "recept kramsfågel" och "vaktelägg färger" även "sexiga servitriser." Har jag verkligen skrivit om det? Och vad skrev jag i så fall? En koll visar emellertid att den ivrige googlaren måste ha blivit rätt besviken när han hamnade på uppsatsen Kräftornas hämnd även om där faktiskt står i samband med förgiftad ärtsoppa på SARA-krogen Pilen: "Sex servitriser hade dukat under och ambulanserna gått i ström"

Jag vet att jag en gång skrev om "French knickers" men det var mest för att reta Bush.

arkivlänk                


 
2009 09 03
Vi recyclar vidare
Praktiskt att bara upprepa gamla bloggposter så slipper man hitta på något nytt vilket kan vara katten så knepigt för att travestera Söderberg.  Men i dag skriver Per Westberg på bloggen Kyrkoordnaren att "World Database of Happiness har placerat islänningarna som världens lyckligaste folk."  Island skulle därmed ha passerat Danmark som världens lyckligaste. Danmark har innehaft titeln i flera år vilket jag skrev om 2004 och nu  har återpublicerat här under rubriken Ett yndigt land. Som man kan se utnämnde Mary Woolstonecraft Danmark redan långt innan EU började undersöka saken.

arkivlänk                


 
2009 09 01
Egendomliga liknelser
I DN skriver en Magnus Persson i en recension av Mankells nyutkomna "Den orolige mannen."
 
För att inte tala om de egendomliga liknelserna.

När Wallander funderar över sin relation till dottern Linda minns han hur enerverande det var när hon började jobba som polis i Ystad och en tid bodde hemma hos honom: ”Deras förhållande räddades av den gonggong som det innebar att hon fick tag på en egen lägenhet.”

Kanske är det en egendomlig liknelse eller en "kliché" som Persson skriver. Men jag kan inte frigöra mig från misstanken att recensenten inte känner till uttrycket "räddades av gonggongen."  Så hette det ju när en boxare höll på att bli utslagen men då ronden avslutades av att gongongen ljöd innan domaren hade hunnit räkna färdigt.

Eller retar han upp sig på ordet "innebar" i sammanhanget? Men det är ju själva ljudet av gongongen som räddar, inte den fysiska grejen som man slår på.

Undrar om han vet vad en "kliché" egentligen är?

Skall man vara besserwisser  -  eller "messerschmidt" som det tydligen heter numera  -  bör man nog veta litet bättre.

F.ö. är dagens läsmåste Karin Stensdotters bitande (och roliga) tillrättavisning av den manifesterande rödvinsvänstern i Expressen.

arkivlänk