Bengt O.
Flarnfri schalottenlök
 

 

Försök

 
 
Första sidan 
2005 04 24
Sparris

 I mina sparrisdikter alla

Jag spunnit hop en tråd så lång

Där rimmen titt och tätt få falla.

Jag rädes blott, den är för lång.

(Karl Krüger-Hansson: Sparrisdikter)

Säsongen för sparris (Asparagus officinalis) började i Österrike för ungefär en vecka sedan. Den bästa sparrisen kommer från distriktet Marchfeld i Niederösterreich. March är gränsfloden mellan Tjeckien, Slovakien och Österrike (också känd som Morava vilket i sin tur har med Mähren att göra) och hela området har mycket att bjuda på i form av säregen topografi, flora, fauna, historia och kultur till viket vi gärna skall återkomma vid ett senare tillfälle.

Det finns hundratals olika recept för tillagning av sparris - ofta kombinerar man den med någon rökt eller torkad skinka men den kan serveras i otroliga variationer. Bäst smakar den dock helt enkelt kokt i vatten i vilket man lagt sparrisskalen, serverad med ny potatis, smör eller möjligen någon slags sås. Till dryck föreslår vår Encyclopédie des cuisines régionales et étrangères kallt vatten - det är nog väl menat men vi får erkänna att vi understundom tager oss en kvartsliter Steinfeder från Wachau, ett annat märkligt distrikt i Niederösterreich.

Men det var inte det det här skulle handla om. Ingen sann kännare av ädelpekoral kan äta sparris utan att tänka på Karl Krüger-Hanssons Sparrisdikter, utgivna på eget förlag men raskt slutsålda efter att ha uppmärksammats av K.G. Ossiannilsson och senare Olle Strandberg ("Pegas på villovägar").

Vita skepnad, så du prålar
För mitt ögas ljusa blick
skriver Hansson om sin favoritgrönsak. Karl Krüger-Hansson var en blid teolog från Skåne ( 1887-1962) Han var en flanör i Lund och livnärde sig som extralärare, pianist och reservpräst (med venia). Han gjorde också resor "till mindre anspråksfulla orter som Simrishamn, Vaggeryd och Oskarshamn" heter det i en antologi där en del av hans sparrisdikter finns återgivna. Sparrisen blev för honom en symbol för livets bedrägliga förgänglighet:

Ljus och fager var den. Så fördärvlig
Lyste den och blev för mig begärlig
 En kort sekund den stod där skön och härlig.
Ljus och fager var den och begärlig.
(bör läsas på ädelskånska för att få rimmen att gå ihop.)

Skriver man om (eller äter) sparris kommer man naturligtvis inte förbi erotiken. Hanssons biograf uppger att hans intresse för kvinnan stannade på det teoretiska planet "på grund av bristande företagsamhet" varför det hela sublimerades i hans poesi. "Det är inte utan att man blir något betänksam vid läsningen av 'Sparrisdikter'" skriver Mats Bergman i antologin Jullen på världshavet (sic!). Vår blygsamhet förbjuder oss att citera de avsedda passagerna men vi återger gärna Hanssons suck, utmattad efter att en hel dag har stuckit sparris i sin tillbeddas odling utan att det minsta ha kommit närmare sitt mål:

Vad bliver lönen då för mödan min? ...
Med sköna verser har jag velat blidka dig.
Men att jag något fått.
 Kan ej påminna mig.
Ordet har velat introducera denna välmenande själ som en liten motvikt till de litteraturens vildsinta furier som det bloggats om på senare tid. Dessutom hittade Google inte en enda sida om Krüger-Hansson vilket vi tolkar som en grov oförrätt men vi hoppas att det numera är tillrättat.