Bengt O.
Flarnfri schalottenlök
 

 

Försök

 
 
Första sidan 
2005 10 29
Två okända poeter som alla känner till

På förhand: Det här blir ett långt, kringirrande och ovidkommande inlägg.  Hur gärna skulle vi inte skriva lärda och välformulerade men ändå lättlästa litterära uppsatser som t.ex.  Bodil Zalesky. Detta förhindras dock både av bristande förmåga och svårigheter att hålla tankarna samlade men framför allt av att de författare som vi  begriper oss på sällan liknar Theodor Fontane utan som regel tillhör den krets som, med Mats Bergmans ord, nästan alltid "blir grymt och hjärtlöst behandlade av oförstående samtida" men som dock är värda "all respekt, dels för sina personliga egenskaper, dels för sina goda avsikter."

Det senare gäller dock endast ytterst betingat för Hugo Gyllander  (1868 - 1955). Vi lade märke till denne långlivade poet som översättare av Kiplings Tomlinson - en bravad som vi menar i stora delar överträffar originalet. Vi har i denna krönika använt denna dikt i Gyllanders översättning för att karaktärisera de unga nyliberaler som vet allting och har läst så mycket men som fullständigt saknar anknytning till den nog så knepiga verkligheten. (En vänlig läsare menade i ett mail att det var att skjuta en gök med luftvärnskanon att använda Kiplings dikt i detta sammanhang. Måhända.  Vi har lagt upp Gyllanders översättning här inklusive en länk till originaltexten. Båda väl värda att läsas och begrundas.)

När vi först träffar på vår hjälte har han just fått pris av Svenska Akademin för "dikten Dalibor om den böhmiske riddaren och frihetskämpen som i fångenskapen blev violinvirtuos och därmed en tröstare för människor." (SBL band 17, p 521.)  Sedan gick det inte så bra och när hans andra diktsamlig kommer ut präglas den "av torftig bitterhet och ensamhet, men samtidigt av stolthet:"

De andre fått ögon, som lysa

mot guld i en penningelåda

som snegla mot ära och titlar.

Men jag har fått ögon som skåda.

Vid denna tid är G. en fullt utvecklad misantrop, något som helt präglar hans fortsatta gärning. Den enda ljusblick han ser är utvecklingen i Italien och händelserna 1925. Någon storhet som skönlitterär författare nådde han aldrig men han var en skicklig översättare, märkligt nog främst av barn- och ungdomslitteratur. Det var också på detta område han hade sina största (och enda) framgångar som författare. Han var en trogen medarbetare i Barnbiblioteket Saga och nådde stor popularitet med sina ramsor och rimmade djurfabler av vilken den mest berömda är "När tuppen höll storkalas" enligt vad SBL försäkrar.

I sin välkända akribi har krönikören bläddrat igen ett antal årgångar av tidskriften Jultomten från förra seklets början. Gyllander är rikligt företrädd. I våra måhända något skeva ögon verkar hans verser dock ganska träiga och inte alls i klass med medförfattare som t.ex. Elsa Beskow och Jeremias i Tröstlösa. Vår läsupplevelse förgylldes dock av fantastiska helsidesillustrationer av Carl Larsson och Louis Moe.  Det var annat än "Bollibompa" så mycket kan vi säga.

Nu kommer vi äntligen till den vers som förlänat Gyllander en viss odödlighet. (Vi vet, vi vet men Tegnér gjorde samma fel.)

Nu går jag bort sa lille Per

nu går jag bort dit vägen bär

att söka slottet Silvertopp

att få prinsessan Rosenknopp

Jag tror att hon mig bannar

om jag här längre stannar.

Du, eventuelle läsare, kanske inte känner till denna vers men om du frågar farmor eller mormor (möjligen mamma om du är riktigt gammal) så kommer hon med säkerhet att känna igen den.  Om du trots detta känner några vaga associationsvibbar så är det nog för att du någon gång läst detta:

Snart går jag bort, sa lille Per,
snart går jag bort från livet.
Jag hade det så lustigt här
att jag vart nästan populär
ja det är sant sa lille Per,

Gyllander blev alltså parafraserad av Ferlin och sämre uppmärksamhet kan man ju få. Goggles kom ut 1938 så vår poet borde ha lagt märke till detta. Dessvärre mistänker vi att han inte läste Ferlin utan troligen betraktade honom som ytterligare en representant för "dessa frasmakeriets yttersta dagar."

Förbittrad över Hitlers nederlag framlevde Gyllander sina sista dagar i en stuga i Roslagen där han envist vägrade att ta emot folkpension som han betraktade som "ett demokratiskt påfund" skriver SBL.

Rubriken talar om två okända poeter, spillror av vilkas verk fortfarande lever kvar om vi säger så.  Det här blev emellertid redan alltför långt så vi spar den andre till ett senare inlägg. Hans diktskärva är emellertid den här:

Trettio dagar har November,
April, Juni och September.
Tjugoåtta en allen,
men de övriga trettioen

Det kan du ju fundera på, käre eventuelle läsare.

 

 

Källor:   Svenskt Biografiskt Lexikon (SBL), band 17

All världen lyrik. Dikter från främmande språk i svensk tolkning -   urval av Anders Österling. 1959

Jultomten. Skolbarnens Jultidning 1891-1904; 1908-1934

Pelle Glader och andra sagor och verser.  Hugo Gyllander, 1944 (läst på KB - på hedersord!)

Goggles. Nils Ferlin, 1938

Jullen på världshavet. En antologi av Mats Bergman. 1982

 

Absolut inte källa: "Wikipedia."