vid sidan om
Schmerzlos sind wir und haben fast
die Sprache in der Fremde verloren
Läs också på Ordets sida om Ekonomi och politik:
Fan på väggen (Bryter 'England' ut sig ur 'Storbritannien'?)
Djävulen i detaljerna...(Om mödorna bakom EU:s reformfördrag).
Coca-Cola och McDonalds störtade Sovjet
Ett sanningens ord!
EU-bevakning. Aftonbladet uppmärksammar Europaportalen
Spänd och komplicerad situation i Nigeria (?)
Skvallerbytta bing bång
Burma - Myanmar follow-up
Burma - Myanmar
2007 11 23
NEO - bättre än Blandaren?
"Jaså du skall göra research" säger tidskriftsförsäljaren när vi litet halvt skamset lägger fram magasinet NEO för betalning. Vi har alltid tyckt att NEO liknar någonting som vi sett förut men kom inte på vad det var förrän nu: till utseende och layout påminner NEO om Blandaren, "en tankesmedja grundad 1863" som Stockholmsteknologerna skriver. Dock är innehållet inte lika roligt Decembernumrets tema är Sveriges fattiga medelklass där NEO:s orädda reporterteam bl.a. följer med en buss med shoppingturister från Åhus till Puttgarden och tillbaks. För att få en bakgrund till varför folk envisas med att köpa upp sin lön i stället för att spara inbjuder NEO tre 'ekonomer' till en diskussion runt köksbordet. Varför sparas det så litet i Sverige. Ja, det är skatternas fel förstås. Men även den som sparar har problem: "Varje månad när jag ser att det dras pengar från kontot till mitt pensionssparande, undrar jag om jag borde göra något annat i stället. Köpa en industritomt i Enköping eller något." Men Swedbanks ekonom håller inte med. Skall man ge sig in på "ädelstenar, konst" eller industritomter krävs en "kunskap" som inte behövs vid vanligt fondsparande. Men är det överhuvudtaget någon idé att spara? En av ekonomerna berättar att han säger till sin pensionssparande son att "ge fan i det...han behöver pengarna nu." Även damen från Swedbank är osäker om värdet av fondsparande. Kanske är det bättre att "låta systemet urholkas och i stället själva ta ansvar för våra pensioner."
Timbros ekonom kommer med kloka ord: "Jag tycker att det är ett jätteproblem att folk inte har en förmögenhet....Jag tror att ett samhälle med förmögna mönniskor är mycket bättre än ett samhälle där människor inte är förmögna."
Problemet med att lägga om systemet i neoliberal riktning är dock att det kan bli en viss "övergångsproblematik." Det är alltid en risk att folk kommer att "tokshoppa." Så gör ju folk när de fått skatteåterbäring i stället för att investera sina oväntade tusenlappar i någon industritomt.
Så hur går det då för människor som "inte har sparat tillräckligt med pengar för att dra igång en verksamhet före trettio års ålder"? Ja, ingen skall tro att NEO:s ekonomer inte bryr sig om dessa stackars medmänniskor, t.ex. en ensam mamma. Hon har problem i Sverige men, i ett sällsynt ögonblick av klarsyn från NEO-ekonomerna, ännu värre i USA. Men om vi "sänkte skatterna och tryghetsnivån i systemen?" Ja då skulle "hon ha lättare att påverka sin situation." Skulle hon få det bättre? "Ja, hon skulle inte sitta i samma marginal-effekt-sits som nu." NEO-ekonomerna inser dock att det finns ca 10 % som "inte överblickar sin situation." Naturligtvis måste man hjälpa dem men "man kan inte köra runt 80 procent av skatterna...för att hjälpa denna lilla grupp." Nej, dom kommer väl antagligen att "tokshoppa" för hela beloppet.
Hunna så långt orkar vi inte läsa mer utan hoppar direkt till det lustiga kåseriet sist i tidskriften av signaturen Tryffel. Att nyliberaler inte har någon humor är dock vetenskapligt bevisat varför vi med en suck slår igen hela decembernumret. Men -slår det oss- kanske är hela NEO tillkommet på samma sätt som Blandaren dvs. med ostrukturerat s.k. bludder nätterna igenom. Och då är det ju roligt. Fast hemskt. NEO kostar 89 kronor, lika mycket som New Yorker som dock serverar borgerliga värderingar i en betydligt mera sofistikerad förpackning. arkivlänk |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
2007 11 21
Förebilden
Det svenska kungaparets besök i Wien har faktiskt medfört en ganska stor uppmärksamhet i den österrikiska pressen utöver Pippi Långstrump och Ikea som vi skrev om tidigare. Medan vänsterliberala Der Standard koncentrerar sig på det protokollära (inklusive det faktum att den österrikiske presidentens fru är född i Sverige och tala svenska - den intressanta orsaken till detta beskrivs här) har konservativa Die Presse har en lång rad av artiklar som vi länkar till nedan om någon skulle vara intresserad. Något egentligt nytt bjuds inte, den intressantaste artikeln gäller kanske Sverige som förebild ungefär med det perspektiv vi beskrev i föregående inlägg. Nu, säger man, efter den socialdemokratiska eran (Kreisky, Palme, Persson) är Sverige fortfarande förebild men nu är det den konservative finansministern som besöker Reinfeldt för att få lära sig hur man handskas med bidragsfusk. (Reinfeldt betecknas som ganska långt till vänster om det österrikiska broderpartiet.)
Litet spännande är också artikeln om "Sagan om den svenska modellen" som beskrivs som "ju högre skatter desto snabbare tillväxt" - ett exempel som många österrikiska politiker gärna följt. Empiriska data om tillväxt och statsutgifter i de båda länderna verkar också bestyrka hypotesens riktighet. Men, säger man, Sverige har nu stramat upp sin offentliga sektor, skurit ner på välfärden och därmed närmat sig de liberala europeiska staterna som däremot -paradoxalt nog- fortfarande orienterar sig efter vad man uppfattar som "den svenska modellen" säger Die Presse. Die Presse drar sig inte ens för att intervjua Maud Olofsson (som följt med för att se till att kungen inte säger några dumheter som i Brunei) som verkligen breder på om hur bra Sverige är och dessutom läxar upp Österrike: „An Tankstellen wird Biotreibstoff angeboten. Heute muss man nach Benzin fragen“, so Olofsson. (I Sverige måste man säga till på tankställena om man vill ha bensin i stället för biobränslen). "Da könnte Österreich von uns lernen“ . Trots allt får man väl ta det som verkligt beröm att man litet avundsjukt pekar på hur Sverige lyckats framställa Volvo, Saab, Scania, Ericsson m.fl. som svenska företag trots att de sedan länge befinner sig i utländska händer. I övrigt får man konstatera, som vi gjort många gånger i dessa spalter, att Kontinentaleuropa -om vi får generalisera- beundrar och rättar sig efter ett Sverige som inte längre finns och inte har funnits på ganska lång tid. Där är vi alla lyckliga socialdemokrater oavsett vilka partibeteckningar vi bär, staten tar hand om oss från vaggan till graven medan näringsliv och företagsamhet blomstrar som aldrig förr. Allt medan Pippi skurar golv med borstar på fötterna till ackompanjemang av ABBA. Vorbild Schweden: Das neutrale Wohlfahrtspärchen Der Elchtest: Wie gut ist das schwedische Modell? Die globalisierten Schweden Die Mär vom „Skandinavischen Modell“ Schweden quittieren Reformen mit Liebesentzug Schwedens Königspaar in Wien willkommen geheißen arkivlänk |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
2007 11 14
Norman Mailer förförde Clintons flickvän
Ja, det som står i rubriken är visserligen sant men helt lyft ur sitt sammanhang i avsikt att locka läsare. Kan Aftonbladet så kan väl Ordet.
Norman Mailers bortgång uppmärksammades förvånande mycket både i press och på bloggar. Tidigare i år avled en annan amerikansk personlighet, historikern Arthur M. Schlesinger, Jr. Helt nyligen har Schlesingers dagböcker redigerade av två av hans söner kommit ut som "Journals 1952 - 2000". Det är en ur många synvinklar fascinerande läsning (894 sidor med personregister) men bör läsas parallellt med de historiska verken, speciellt Kennedybiografin A Thousand Days. Det är möjligt att vi kommer med ett mera genomtänkt inlägg om dagböckerna senare här på Ordet. Schlesinger och Mailer var vänner sedan 1950-talet. I dagböckerna visar sig Schlesinger som den mest fantastiske namndroppare man kan tänka sig. Mailer och hans sjätte och sista hustru förekommer ofta. Vi har roat oss med att samla ihop vad Schlesinger skrivit om Mailer i sina dagboksanteckningar 1960 - 2000. Eftersom det visar Mailer i litet sidobelysning har vi sammanfattat det hela i en text kallad Norman Mailer sedd från sidan. Som vi avslutningsvis skriver om Mailer och Schlesinger: "personligheter av den typen finns naturligtvis inte längre i denna medelmåttans och infantiliseringens tidevarv." En av de bloggar som uppmärksammade Mailer var Erik Stattin som citerade Philip Roth om Mailers tal på sportjournalisten George Plimptons begravning 2003. Vi knycker från Roth och Stattin: "Guy's eighty now, both knees shot, walks with two canes, can't take a stride of more than six inches alone, but he refuses help going up to the pulpit, won't even use one of the canes. Climbs this tall pulpit all by himself." Följer man sedan Eriks länkar (det lönar sig nästan alltid) hittar man det här i en artikel i Slate om Plimpton vilken skulle ha skrivit: "a Woody Allen-ish riff about Arthur Schlesinger throwing Gore Vidal out of the Kennedy White House onto Pennsylvania Avenue ("a long toss for anyone, but which was logical enough if you knew what a great arm Schlesinger had and how he gripped Vidal by the laces and spiraled him")." Vi får väl hänföra detta till kategorin "fiction" även om det framgår av dagböckerna att Schlesinger hade en stark aversion mot Vidal. Vill du, eventuelle läsare, veta hur det var med Mailer och Clinton får du klicka på länken här nedan.
Läs artikeln på: Norman Mailer sedd från sidan
|