Flarnfri schalottenlök

Bengt O.
Inlägg
2010 12 10
En metagrej
Som trogna läsare märkt fungerar inte nuvarande kommentarssystem på det sätt jag vill. Bla. är det svårt -ofta omöjligt- att hitta full kommentar och kommenterad text från rutan med "Senaste kommentarer." Från vissa sidor kan man inte kommentera alls. Som ett provisorium har jag nu lagt in en ny kommentarsmöjlighet, t.v. och på prov bara på avsnittet "Schtonk?". Man kan kommentera där men kommentaren kommer inte att visas under Senaste kommentarer." Det är bara ett provisorium.

2010 12 08
Schtonk?
Dimmokrazie schtonk! Free spraken. Schtonk!
Chaplin i "The Great Dictator"


Thomas Nydahl  vill bära en text av Göran Rosenberg direkt till soptunnan. Nu strider väl detta mot återvinningslagen men annars är det inte så svårt att hålla med Nydahl. Som vanligt trycker Rosenberg på vad han kallar "ansvar" hos den som yttrar sig. Nydahl summerar:"Det han kallar ansvar kan lika gärna kallas lydnad och/eller tystnad, det vill säga precis den sortens konsensuskultur Sverige odlat i många år."

Vi har flera gånger uppmärksammat vad vi uppfattat som Rosenbergs märkliga syn på vad yttrandefrihet innebär.  Nu tänkte vi utveckla detta resonemang men det blev så långt att vi lade det på en särskild sida. Se alltså Yttrandefrihetens gränser. Gör det.

2010 12 06
Kulturdebatten
har ju nått hart när oanade höjder vilket vi antar är glädjande. På något sätt. Om vi inskränker oss till litteraturen är väl den centrala frågan vilka böcker som som bör få ges ut och säljas via de traditionella utminuteringsställena. En strategi lanserade ju för något år sedan av Akademibokhandeln som sålde böcker till kilopris. Eftersom detta rimligtvis leder till efterfrågan på så lättviktiga böcker som möjligt verkade strategin ganska lovande. Tyvärr föll det dock inte riktigt väl ut: de lättviktiga böckerna visade sig dessutom ofta vara tämligen tjocka och därmed fick man inte in så många titlar per kilo som önskvärt.

Via Karin S. blogg, där debatten rasat, hittar vi en artikel i Aftonbladet som citerar en ledande förläggare som menar att det viktiga är att förlaget  får "…ett kvitto på … positiv respons från publiken… "  I form av stor försäljning får man förmoda. Om man ser på det aktuella utbudet så har denna taktik varit synnerligen framgångsrik. Sålunda har vi nu kvitto på vem som är Sveriges största författare enligt en artikel i Expressens nöjesbilaga (sic!) som vi härmed river ut:





Visserligen är rubriken något postmodernt utformad rent språkligt sett men andemeningen är  ju fullt klar. Att L. är en större författare än exempelvis Trotzig, Stig Larsson eller Kyrklund vilka omnämns i Aftonbladsartikeln är ju klart men att hon blivit större än både Kepler och författaren till Strindbergs stjärna är trots allt en smula överraskande. Speciellt som den senare ju dragit in enorma belopp redan innan boken kommit ut.

Två av våra favoritförfattare av kriminalromaner har ju i England utnämnts till baronessor (av Holland Park resp. Babergh). Nu finns det ju predikat i Sverige på att även ofrälse personer från Ockelbo kan upphöjas till det kungliga ståndet. Logiskt vore väl därför att Camilla Läckberg utnämndes till Hertiginna av Bohuslän, Sveriges största författare som hon ju dock är. Låt oss skapa en Facebookgrupp i detta syfte!

2010 11 29
Istanbul och Rinkeby - A tale of two cities
Istanbul har varit Europeisk kulturhuvudstad under 2010. Kanske har vi inte märkt så mycket av det  men herregud, vem har tid med kultur mitt i  Wikileaks, finanskris och annat. Ett arrangemang var ett s.k. European Writers Parliament. "It is a fact that the literature is a world power... And writers are willing to use this power for the benefit of human conscience and they go on their search on this way" skriver arrangörerna.

I sanningens namn får vi erkänna att vi -med något enstaka undantag- inte känner till de författare som var närvarande (se länkad website). Det kunde ha varit annorlunda. Ursprungligen var nobelpristagaren V.S. Naipaul inbjuden att hålla ett anförande vid öppningsceremoni. Naipaul blev emellertid portförbjuden sedan en skara turkiska författare och journalister protesterat. "Inte kan man sätta sig ner och diskutera med en författare som har förolämpat muslimerna" frågade en representativ talesman för denna grupp. (Se längre artikel i Der Standard - tyskvarning).  Arrangörerna fick böja sig för denna reaktion.

Nu kunde man ju tänkta sig att åtminstone några av de författare som "are willing to use this power for the benefit of human conscience" hade protesterat och t.o.m. inställt sitt deltagande. Men så verkar inte ha varit fallet. Några reaktioner från europeiska författare som i lämpliga fall är så pigga på att hävda yttrandefriheten har heller inte hörts av. Att ett EU-projekt utnyttjas på detta sätt har heller inte väckt några reaktioner.

Kulturhuvudstaden Istanbul har därmed ställt sig på samma nivå som Rinkeby. I Gunilla Lundgrens och Lotta Silferhielms mångåriga projekt  inbjuds årets litteraturpristagare  till två skolor i Rinkeby. Besöket är väl förberett, barnen har läst på och jobbat med egna texter och bilder.  Ett utomordentligt projekt ägnat att låta barn och ungdomar i Stockholms förorter komma i kontakt med levande och högklassig litteratur.

Men det får ju inte drivas hur långt som helst.  2001 gjorde man ett undantag och bjöd inte in Naipaul till Rinkeby. "Det är svårt för barnen att ta ställning till hans uttalanden om islam" säger projektledaren, dessutom menar hon att "han är ju inte så skojig" och "verkar inte tycka om barn" - hur hon nu kan veta det.  Pamuk, Coetzee och framför allt Dario Fo var då tydligen skojigare och lättare för barnen att ta ställning till.

Att just barn i Rinkeby kunde ha haft nytta att möta en oliktänkande person föll inte dessa idealister in. (Det är väl heller inte speciellt troligt att Naipaul hade satt igång med ett antiislamistiskt föredrag i klassen.)

Så olika men ändå så lika reaktioner kan alltså anpassligheten, fegheten och bristande respekt för oliktänkande få.

2010 11 28
Sillen i vårt hjärta


Vi äro svenskar vi också
fastän vi äro  små
Astrid Lindgren, evig nobelpriskandidat
(Klicka på bilden och sedan på pilarna)
En kommentatris på Blott Sverige skriver att denna expatblogg  "kan gärna få rymma kontinentala utblickar för oss som simmar i ankdammen. " Måhända är detta det rätta sättet att stimulera den ständigt sjunkande läsarskaran. Vi passar därför på att förmedla en kontinental utblick på den enda religiösa aktivitet vi ägnar oss åt här i Wien: den svenska kyrkans ("Drottning Silvias församling") årliga julbasar där man för en rimlig penning kan köpa skinka, sill, glögg, pepparkakor och annat som krävs för att fira denna högtid. "The Birthday of Jesus" som det stod i ett julkort vi en gång fick från the Libyan Arab Jamahiriya. Visserligen kan det mesta redan köpas på IKEA men det blir liksom inte rikigt lika högtidligt.

Klicka bilden så kommer ni till ett urval av bilder hur svenskheten hävdar sig i den kontinentala övermakten. Nu tror ni kanske, värderade eventuella läsare, att vi publicerar detta för att ironisera över det svenska julfirandet: ingalunda. Vi tar oss friheten att citera från vårt bidrag till Joruns adventskalender 2007:

Hur korrekt och samhällstillvänd har inte jultidningen blivit i dessa tider när det är obligatoriskt att protestera mot kommersialiseringen, frosseriet, jäktet, köpruschen osv. Mänsklighetens djupt rotade begär efter kitsch förnekas och förträngs vilket naturligtvis skapar dolda traumata vilket förr eller senare kommer att framkalla en motreaktion. Vi förutser en ny era där vi utan skamkänslor och med en öppenhet som numera endast visas sexuella ting får ägna oss åt skinkor, syltor och grisfötter, dansa runt granen och droppa brännhett rött lack på julklappspaketen.

Till yttermera visso citerar vi också från Caj Lundgren (signaturen "Kajenn" i SvD) angående "den blågula fosterländskhetens frimodiga försvarande

mot italienskhet och rumänskhet,
nederländskhet och slovenskhet,
franskhet, spanskhet, danskhet samt all sådan främmanländskhet
en tapper motståndskamp för att slå vakt om rötterna i hemlandet
där arsenalen utgjordes av sup- och sillandet och semlandet

Bemanna (och bekvinna) barrikaderna!

arkivlänk   


2010 11 26
Körsbär i min trädgård
Vänliga kollegor,  Karin, Gunnar och Bodil, har enligt kedjebrevsprincipen tillställt oss ovanstående utmärkelse. Man tackar ödmjukast. Detta enligt punkt 1 i det regelverk man kan hitta här, på Den långsamma bloggen.

Sen blir det svårare. Man skall nämna tre favoritförfattare och tre av deras verk. Som flera påpekat skulle en sådan lista se annorlunda ut för varje dag. Men här är vad jag kommer på nu:

Eyvind Johnson, Hans Nådes tid. Den boken handlar om mig varför jag gillar den alldeles speciellt.

Harry Martinson, Aniara. Kommentarer överflödiga för läsare av denna blogg.

Jean Anthelm Brillat-Savarin, Physiologie du goût. En av de böcker jag skulle ta med till den legendariska öde ön.

Nu känner jag hur hundratals författarögon stirrar på mig från bokhyllorna bakom min rygg. En del förundrade, en del förargade, många lättade. Men det må vara hänt. Fråga mig i morgon.

Den sista regeln blir litet svårare. Det gäller att nämna fem bloggare som man tycker förtjänar denna utmärkelse. Det blir litet svårt eftersom de bloggar som jag aldrig missar är just de ovannämnda samt en del av dem som redan
inbjudits till Bodils körsbärskalas. De har alltså redan vederfarits detta nådervedermäle. Jag kunde tillägga Gabrielle som skriver mycket om Stockholm och bl.a. stadsbyggnadsproblemen där, Andra favoritbloggar är nog "untouchables" och jag vet inte hur de skulle uppfatta en utmärkelse som denna.

Jag försöker därför med ett nytt grepp. och listar några utomordentliga bloggar som emellertid helt eller delvis verkar ha tystnat.  Dit hör främst Jonas Söderströms Blind höna. Jonas får ta på sig skulden för att jag började i den här branschen. Han är numera en framgångsrik och efterfrågad författare och informationsarkitekt. Sedan kommer Thorvald Freiholz Förvetet. Thorvald hade en skarp blick för egendomligheter inom politik och samhälle och dessutom en god portion humor som han ibland utnyttjade till satir över samtida märkligheter. En tredje blogg jag vill nämna är Håkan Karlssons hakke snackar där bl.a. hans rimmade verser var mycket njutbara.

Kan man hoppas på återseende med någon av dessa?


2010 11 21
Dr Jekyll and Mr Klipspringer
Alla har vi kanske en inte så bra genius inombords. Om detta har vi skrivit två inlägg (ganska långa). Ett allvarligare under rubriken I cannot control him any longer  där ni f.ö. kan ta del av ett fantastiskt videoklipp med en stor men pervers artist. Ett annat under rubriken Vi läser Joyce som handlar om vår egen kamp mellan god och ond litteratur där vi -liksom doktor Jekyll-  hjälplöst fastnat i det ondas garn. Om vi säger så.


2010 11 16
Carl Gustav får inte vara med
(och rätt så).
Via den tyskspråkiga bloggen Fiket (skrivet av tysk boende i Sverige) hittar vi en intressant sak under rubriken Präambel.

I inledningen till Lissabonfördraget (och andra fördragstexter)  hittar vi en lista över de potentater som står bakom fördraget. På svenska ser det ut så här:

"HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG, REPUBLIKEN BULGARIENS PRESIDENT, REPUBLIKEN TJECKIENS PRESIDENT, HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV DANMARK, FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT, REPUBLIKEN ESTLANDS PRESIDENT, IRLANDS PRESIDENT, REPUBLIKEN GREKLANDS PRESIDENT, HANS MAJESTÄT KONUNGEN AV SPANIEN, REPUBLIKEN FRANKRIKES PRESIDENT, REPUBLIKEN ITALIENS PRESIDENT, REPUBLIKEN CYPERNS PRESIDENT, REPUBLIKEN LETTLANDS PRESIDENT, REPUBLIKEN LITAUENS PRESIDENT, HANS KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGEN AV LUXEMBURG, REPUBLIKEN UNGERNS PRESIDENT, MALTAS PRESIDENT, HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA, REPUBLIKEN ÖSTERRIKES FÖRBUNDSPRESIDENT, REPUBLIKEN POLENS PRESIDENT, REPUBLIKEN PORTUGALS PRESIDENT, RUMÄNIENS PRESIDENT, REPUBLIKEN SLOVENIENS PRESIDENT, REPUBLIKEN SLOVAKIENS PRESIDENT, REPUBLIKEN FINLANDS PRESIDENT, KONUNGARIKET SVERIGES REGERING, HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND"

Det är alltså statscheferna som kommit överens även om man befullmäktigat premiärministrar och utrikesministrar eller motsvarande att stå för själva undertecknandet. Men det är Margarete, Elisabeth, Beatrix, Juan Carlos och andra som tillsammans med Köhler, Sarkozy, Halonen, Fischer och flera andra "önskar slutföra" processen och "stärka unionens demokratiska legitimitet" och har "enats om" att ändra det dittillsvarande fördraget.

Det stora undantaget är Sverige där det är regeringen som kommit överens  inte "statschefen." Och det är naturligtvis riktigt så. Men varför har vi då en "statschef" som inte ens har befogenhet att underteckna ett fördrag tillsammans med sin kollegor i övriga monarkier? Det hela är ytterligare ett tecken på hur bisarr -för att inte säga löjlig- den svenska monarkin är.  Den senaste tidens händelser understryker väl dessutom detta till fullo.

PS: Eftersom detta delvis handlar om EU kan vi inte underlåta att länka till den här artikeln  på Fackliga Brysselkontorets blogg. Kontoret ifråga drivs gemensamt av LO, TCO och Saco. Antar att Wanja L-W spricker av ilska om hon läser detta men kanske har hon redan gjort det nu när alla är så elaka mot det gamla gardet och tror att dom får göra som dom vill.


2010 11 09
Dans le Port d'Amsterdam...





arkivlänk/a>   

Ber om ursäkt för de löjliga undertitlarna men det var den enda video jag kunde hitta där man också ser Brel framföra sången.

2010 11 01
En ljusglimt
År 2004 publicerade vi på "Ordet" ett inlägg med rubriken 300 år senare som berättade om turkbelägringen 1683 där häftiga strider stod just vid den fredliga gatstump som vi bebor. Vi publicerade också vidstående bild: ett
infantilt och rasistiskt klotter men litet roande var det ju att det fanns just där en allierade armé besegrade och fördrev de turkiska trupperna "300 år senare."

När vi just idag gick förbi samma plats fann vi till vår glädje en helt annan illustration:
Om ni klickar på bilden och sedan på pilarna strax ovanför kan ni se de bilder som barn från den närbelägna Oscar Spielskolan har fått måla i stället för klottret. En liten tavla med konstnärernas namn finns också. I bakgrunden av den femte bilden ser man Wiens moderna skyline. Nu får vi bara hoppas att bilderna får vara kvar och att ingen kommer på idén att förbättra det hela med hjärndöda tags och liknande. Barnen hade för några år sedan fått dekorera ett par betongpelare längs Donaukanalen men det dröjde inte länge förrän de var alldeles sönderklottrade.