Flarnfri schalottenlök

Bengt O.
Inlägg
2010 11 09
Dans le Port d'Amsterdam...





arkivlänk   

Ber om ursäkt för de löjliga undertitlarna men det var den enda video jag kunde hitta där man också ser Brel framföra sången.

2010 11 01
En ljusglimt
År 2004 publicerade vi på "Ordet" ett inlägg med rubriken 300 år senare som berättade om turkbelägringen 1683 där häftiga strider stod just vid den fredliga gatstump som vi bebor. Vi publicerade också vidstående bild: ett
infantilt och rasistiskt klotter men litet roande var det ju att det fanns just där en allierade armé besegrade och fördrev de turkiska trupperna "300 år senare."

När vi just idag gick förbi samma plats fann vi till vår glädje en helt annan illustration:
Om ni klickar på bilden och sedan på pilarna strax ovanför kan ni se de bilder som barn från den närbelägna Oscar Spielskolan har fått måla i stället för klottret. En liten tavla med konstnärernas namn finns också. I bakgrunden av den femte bilden ser man Wiens moderna skyline. Nu får vi bara hoppas att bilderna får vara kvar och att ingen kommer på idén att förbättra det hela med hjärndöda tags och liknande. Barnen hade för några år sedan fått dekorera ett par betongpelare längs Donaukanalen men det dröjde inte länge förrän de var alldeles sönderklottrade.

2010 10 30
Hello Wien





Det var natt, var en natt i oktober,
då förvissningen fräter och tär
och himlen ett askhölje bär.
Det var natt i den kulna oktober
av det år, som mitt mörkaste är.
Det var tätt vid det dimmiga Auber
i den töckniga nejden av Weir,
ner vid stranden av tjärnet vid Auber
i det griftskumma skoglandet Weir.
- - - - -

Men Psyche viskade:"Ingen
må tro denna stjärna i ny,
som är vit fast hon växer i ny!
- det är likfärg hon strör över tingen,
o fly, låt oss vända och fly!"
- - - - -

Så jag sade till Psyche, min syster,
hon blev  lugn fastän sorgsen och stum
och vi stodo helt tvärt vid en dyster
portal till ett tillmurat rum
likt de avdödas helgade rum.
Och jag sade"Vad står det min syster,
över dörren där dagen är skum?"
Hon skrek till: "Ulalume,Ulalume!
Det är graven du byggt Ulalume!"

Och mitt hjärta blev mörkt som oktober,
då förvissningen fräter och tär
och aska på himmelen är,
och jag suckade "Det var oktober,
var en natt som jag färdades här,
med den döda jag stapplade här.
ack, jag minns, det var här, det var här!
Ja, nu känner jag nejden kring Auber
i det ödsliga töckniga Weir,
här är stranden av tjärnet vid Auber
i det griftskumma skoglandet Weir.




arkivlänk   


2010 10 29
Mimaskärvor
Med anledning av nedanstående inlägg har vi lagt upp -mot bättre vetande- en skärva från ett för länge sedan havererat projekt kring Aniara. Tanken bakom just denna skärva -en bland 103-  var att försöka illustrera hur hur empatin alltmera förändrats till hårdhet. Hur medlidande, inlevelse och passion ersatts av kyliga, opersonliga observationer framförda på tekniskt fackspråk för att dölja känslorna.

Det gick väl inget vidare men videoklippen är i och för sig värda att titta på. Ni har nog sett dem förut.

2010 10 26
Vår tids stjärnsång
Stockholms  stadsteater har haft premiär på en dramatiserad version av Harry Martinsons rymdepos Aniara. Skådespelarensemblen är storartad och kritiken har i allmänhet varit välvillig.

Vi har skrivit en längre text med rubriken Vår tids stjärnsång som vi publicerat under den förmätna rubriken Essäer. Ännu förmätnare är underrubriken Kritik över en kritiker. Trots sin längd är nämligen texten huvudsakligen en diskussion av och försök till tillbakavisande av den kritik mot 'Aniara' som framfördes av litteraturdocenten Sara Danius vid diktverkets 50-årsjubileum 2006. Vi har lagt till litet anti-Björn Wiman också.

Kanske är detta att skjuta på alltför sittande fåglar © men som vi brukar säga även om det är öppet mål måste någon putta in bollen. (Hoppas ni gillar bildspråket - vi rör oss trots allt i ett litterärt sammanhang.) Nog är det märkligt att man måste läsa tidigare litteratur med just årets modell av genusglasögon eller popkulturella d:o.

Vi skrev något liknande redan 2006 under rubriken Solrök..

arkivlänk   


Liten updatering 28/10:
Johan Lundberg skriver i DN:

 "klipp av traditionens och historiens band! Ty det är nödvändigt – dels för maximal ekonomisk tillväxt, dels för maximal individuell frihet och självförverkligande.

Det är alltså i just detta avseende som Martinsons verk framstår som aktuellt än i dag: därför att det riktar uppmärksamheten mot den existentiella tomhet som riskerar att bli alltmer påtaglig, ju mer dominerande den senkapitalistiska ekonomin blir.
"

Oj!