Flarnfri schalottenlök

Bengt O.
Inlägg
2011 08 31
Riksrevision
I dessa tider  när staten måste spara för att kunna slösa när det behövs (m), alternativt slösa för att kunna spara när det behövs (s) är det naturligtvis viktigt att skattebetalarna, förlåt, kunderna får full information om hur deras pengar används. Flarnfritt vill naturligtvis dra sitt strå till denna samhällsnyttiga stack och bidrar med ovanstående information.

A propos ingenting kan man bli medlem av Republikanska Föreningen genom att följa den här länken.

2011 08 28
Hednakulten sprider sig




Brännkyrkagatan
Stockholm
Den senromerska Mithraskulten som dyrkade den obesegrade solen var spridd över praktiskt taget hela imperiet. Att gamla gudar leva än upptäckte vi i fjol i Nyköping och skrev ett inlägg under rubriken Den obsegrade solen eller Mithrasdyrkan i Nyköping.

Som kan ses av bilden ovan har kulten nu spridit sig åtminstone till Stockholmsområdet.

2011 08 26
Annie get your gun!
Den politiske kannstöparen slår till igen,  den här gången med ett inrikespolitiskt tema. Delvis är det litet komiskt, men delvis finns det mörka skuggor i bakgrunden som borde belysas nu när centerpartiet skall få en ny ledare som väl troligtvis kommer att heta Annie. 

Och hur kan en center ligga höger om högern?

Läs alltså: Annie get your gun!

2011 08 20
We spik Inglish you now



Affisch i tunnelbanan


Kaffebägare på Arlanda

Tillägnat Lotten! Läs gärna också fjolårets bidrag Mångfasseterad kulltur.

I övrigt tackar jag dem/dom/de som kommenterat under dessa hektiska sommarveckor men inte fått något svar. Nu blir det anndra bullar.

2011 08 06
Ett hörn av paradiset


Men med den kontinent där vi lever 
Repeteras en tragedi 
Där författarna kallas strateger 
Och de som dör i slutet är vi

(Jag vill leva i Europa)

Vet ni vem den här mannen är? Nej, det vore kanske för mycket begärt. Journalisten Knut Ståhlberg var en legendarisk radio- och senare tevekorrespondent, huvudsakligen från Paris där han med vissa avbrott bott sedan 1945. Hans karaktäristiska röst och hans gestikulerande i rutan gjorde honom folkkär. Han var länge mannen som var Frankrike för en stor del av den svenska publiken. 

Ståhlberg är född 1919 och hans första bok Storklockan i Paris kom ut 1995. Två år senare kom fortsättningen Ett hörn av paradiset och 2004 den monumentala biografin över de Gaulle, mig veterligen det enda vederhäftiga verket på svenska. Han senaste bok handlar om de Gaulle och Churchill och kom ut i år.

Knut Ståhlberg och hans rapportering från Frankrike från återuppbyggnaden efter kriget, de Gaulles första avgång, den kaotiska tiden fram till den femte republiken 1958, Algerietkrisen, händelserna 1968, epoken Mitterand osv. vore värt ett seriöst och ingående inlägg. Men här och nu är inte platsen för detta. Jag noterar bara i förbifarten att den i Sverige (och stora delar av Europa - England talar jag inte ens om) grovt missförstådde statsmannen de Gaulle (1) i Ståhlbergs böcker ställs i ett tydligt förklarande och mera positivt ljus. Det är omöjligt att läsa hans redogörelse för Roosevelts och Churchills planer att efter kriget behandla Frankrike som ett ockuperat land ställt under deras förmyndarskap utan att vilja rusa ut på Champs Elysées och ropa "vive de Gaulle". Om man hade varit där alltså.

Titeln "Ett hörn av paradiset" är ett citat från en av Brassens mest kända sånger "Un petit coin de parapluie ('contre un coin de paradis'). (Se YouTubeclip nedan). Ståhlberg syftar på sitt liv i Paris där han under många år levde i ett, som det framgår, mycket lyckligt äktenskap med en något äldre fransk kvinna.  Men jag vill använda uttrycket i en omvänd eller ironisk mening: ett litet litet hörn av världen där man tror sig leva i paradiset och bara vill vara i fred.

För Ståhlbergs del börjar det 1948. Med stöd av Sovjet hade tjeckiska kommunister kuppat och proklamerat folkrepubliken. Krigsskräcken bredde ut sig. En viktig fråga gällde Finland: skulle samma sak upprepas där? När Östen Undén besökte Paris tillfrågades han hur Sverige skulle ställa sig om Finland hotades av ett kommunistiskt maktövertagande.  Undéns svar var entydigt: den sådan utveckling kunde inte på något sätt påverka den svenska neutralitetspolitiken. Enligt en annan korrespondent lär han ha tillagt att Finland hörde till "den ryska intressesfären." 

För Ståhlberg och andra korrespondenter blev Undéns ord en väckarklocka. Sverige skulle aldrig blanda sig i en uppgörelse mellan ett auktoritärt system och ett system grundat på frihet och demokrati. Stora värden stod på spel men vi skulle inte vara med och försvara dem. Den svenska neutraliteten var något absolut och från allt annat och från alla andra hänsyn avskilt. Vi hade bestämt oss att vi inte hörde till.

Ståhlberg med sin erfarenhet från Paris men också från Berlin, London och New York kunde inte acceptera detta. "Det vore fruktansvärt om Stadshuset eller slottet hemma i Stockholm skulle förstöras. Men lika fasansfullt om det vore Champs-Elysées, Notre Dame eller broarna i Paris. Det var ju vårt...Vi hade rätt att känna oss lika hemma där som på Götaplatsen i Göteborg."

Detta skrevs, eller tänktes snarare, långt före den europeiska gemenskapen.
med dess fyra friheter och före Schengen. Det var en annan tid då när det kalla kriget snabbt kunde slå över i ett hett d:o. Den svenska  neutraliteten vid en väpnad konflikt har diskuterats in absurdum och varje ståndpunkt har väl något som talat för sig. (2) Men attityden "vi hör inte till", "vi vägrar att vara med" har inte bara överlevt utan förstärkts även sedan murarna fallit och fiendebilden blivit en helt annan. Ståhlberg citerar en annan Pariskorrespondent  som i samband med Sveriges (sedermera avslagna) ansökan om association med EG 1967 och 1970 (3), talar om " den svenska regeringens brist på förståelse för den internationella situationen. Besluten som fattades 'präglades inte sällan av stämningar av en från Västeuropa isolerad miljö.'"

Och så har det fortsatt och t.o.m. förstärkts efter medlemsskapet. Ståhlbergs bok slutar "Hemma hos oss med vår levande demokrati och vår känsla för andra människor har ingen kunnat tala om hur oupplösligt vi hör till. Avstånden har ökat. Vi har stått utanför. Vi har hört till men vi har inte velat vara med.

Att inte vilja. Att inte förstå. Att stå utanför. Kommer det alltid att vara så?"

När detta skrivs råder det väl full konsens att Sverige inte hör till, inte skall höra till och att vi tjänar på att stå utanför.  Liksom efter andra världskriget köper vi vårt lugn och utveckling på bekostnad av ett krishärjat om än obombat Europa.

Ståhlberg skriver, och jag håller med, att han inte skulle kunna förstå vad som rörde sig i världen utan att dela dess öde. "Jag kunde inte säga att jag kände något för de människor som jag levde tillsammans med om jag inte var beredd att vara som en av dem."

arkivlänk   


(1)  de Gaulles uppfattning om det framtida samarbetet i Europa var praktiskt taget identisk med den politik som då drevs av Sverige och som fortfarande är Sveriges ledstjärna. ("L'Europe des patries") . Men det förstod man inte i Sverige utan såg de Gaulle som fientligt inställd. Hans skapande av den fransk-tyska axeln var ett historiskt framsteg. Hans klarsyn gentemot det "insulära" England likaså men här segrade andra krafter.

(2) Se t.ex. min anmälan av Henrik Arnstads bok om Sveriges utrikespolitik under andra världskriget: Spelaren Christian Günther.

(3) Ansvarigt statsråd var handelsminister Gunnar Lange. Ansökningshandlingarna bestod i stort sett av en lång lång lista på krav som måste uppfyllas för att EG skulle få ansluta sig till Sverige.

En liten bonus till slut för den som orkat så här långt:





2011 08 04
I natt blir det Nordsjön
Jag hade tänkt börja augustibloggandet med ett lång och tråkigt inlägg om Sverige och Europa, förtroendekrisen etc. Eftersom jag märker att antalet läsare nu är försvinnande litet skjuter jag på det tills ni är tillbaka så att ni inte kan smita undan.

Emellertid blir det här inlägget också ganska långt, räknat i centimeter, eftersom jag vill bjuda på en av de härligaste och, om jag säger så, mest påtagliga och konkreta dikter jag vet. Men den kräver några rader.

Natten faller. Stjärnan blossar.
Kolrök bolmar. Båten gungar.
Salthavet brusar. Kätting rasslar,
gnisslar, gnyr när ratten drejas.
Två passagerare finns ombord.
Under lampan där nattflyn svirrar
sitter Den Andre, sitter så tyst,
läser en bok av Oppenheim, Oppenheim,
av Oppenheim.
Propellrarna mullrar:
Oppenheim, Oppenheim, av Oppenheim!
Kolröken bolmar. Havet brusar:
Långt till Lissabon och långt till Rom -
Stjärnan gungar. Skutan kränger,
vrider, kvider i krängarton.
Skepparknarr på kommandobron!
Knarr i kajutan - mahognyton.
Lyktor gungar på svarta böljor,
nattens fiskare lägger garn,
lägger i lyktsken fiskargarn.
Tut! Tut!
De tutar i horn.
Skepparknarr på kommandobron:
Daner tutar i kopparhorn,
Akta garnen, kom styrbord hän!
Tut! Tut!
Tut i horn.
Tut, tut i kopparhorn.
Tut, tut i kopparhorn.
Fyrar gungar, gungar i fyrskepp,
sveper ljusblänk på kopparhorn.
Tut, tut i kopparhorn.
Skepparskon på kommandobron
läderknarrar i skepparton.
Knarr, knarr i skepparton.
Klang i kabyssen i kittelton.
Knarr i salongen: mahognyton
Tut, tut i kopparhorn.
Slammer i eldrum i eldarton
Pist i pistonger: pistongarton,
Ångarton - Brisen bläddrar i Oppenheim
Oppenheim i Oppenheim.
Skepparknarr på kommandobron
i skepparskon.
Utsikten ropar: Fyr om babord!
Laeso Trindel på babords bog!
Skepparn går ner från kommandobron:
I natt blir det Nordsjön.
Från Lissabon, vart reser ni då?
Vart reser ni då när er hytt står tom?
Till Rom, herr kapten,
jag reser till Rom!

Jag är inte tillräckligt litteraturtekniskt  bildad för att  tala om vad den sortens poesi kallas. Ni måste skandera den, ungefär som latinsk hexameter, för att få fram effekten: "tamtatam, tamtatam, tatamtattam" ("Oppenheim, Oppenheim. i  Oppenheim") ; tamtata - tamtatata tatamtamta. ("Ångarton - brisen bläddrar i Oppenheim"). Jag drämmer försöksvis till med termen "onomatopoetisk" , ljudhärmande.

Diktens rytm och text härmar nämligen till punkt och pricka ljuden från en gammal ångbåt på väg genom en styv bris i Kattegatt. Förutom ångmaskinens rytmiska dunkande, avbrutet av en synkop när propellerbladen lyfts över ytan, hör vi också "krängarton", "mahognyton", "kittelton", "eldarton"  och "skepparknarr."

Den som varit lycklig nog att i en svunnen tid fått vara med om just sådana seglatser fångas obönhörligt av dikten på ett alldeles speciellt sätt. Ljuden, dofterna, skeppets rörelser  kommer tillbaka på ett helt konkret sätt. Men man måste skandera.

Senare tiders barn kan kanske få känna en svag återklang genom att under färd klättra ner i maskinrummet på 100-åriga "Blidösund" (man får göra det). Men det blir bara en efterklang. Men på "Birka Paradise" kan ni aldrig känna ens det.

Ja, och vem skrev dikten? Det är naturligtvis ytterst enkelt att gissa. Om någon av dussintalet sommarläsare ser detta kan ni ju kommentera.

arkivlänk   



 
2011 08 02
Child abuse

You don't little lady.  You are just the victim of stupid and confused grown-ups, some of them evil,  who are using your innocence for their own egoistical and political purposes. Hopefully, when you grow up you will be a lot smarter and more cool-headed than your parents. If not, their old age will be very bleak indeed. And your own future.

2011 07 30
Idrottens svans och hjärta
I dagens tidningar kan vi läsa om hur ännu en fotbollsmatch fått avbrytas på grund av läktarvåld. Uppenbarligen har polis och arrangörer som vanligt, av politiskt korrekta skäl, inte klarat sin uppgift.

Fotbollsförbundets ordförande, nån sorts gammal avdankad landshövding, har förklarat att det var "oacceptabelt".  Imponerande ledarstil.

I går hölls den traditionella DN-galan i fri idrott på Stockholms olympiastadion. Stadion var praktiskt taget utsålt. Stora delar av världseliten ställde upp, delvis som förberedelse för världsmästerskapen i Sydkorea i augusti. De stora publikmagneterna var naturligtvis den ryska stavhopperskan Elena Isinbayeva, spjutkastaren Andreas Thorkildsen från Norge och naturligtvis världens snabbaste man, den oövervinnerlige Usain Bolt. Alla tre stod för strålande prestationer.

Vindförhållanden tillät inte några toppresultat i absolut världsklass. Trots detta var publiken entusiastisk och jublade både för de fåtaliga svenska deltagarna och för stjärnor från andra länder. Själv satt jag vid kvinnornas (1) stavhoppsgrop och fick uppleva hur publiken jublade när någon tog en höjd respektive blev besviken för varje rivning även av den mest okända brasilianska.

Våld, fylla, knallskott och otrevligheter lyste med sin absoluta frånvaro trots att kvaliteten på detta arrangemang låg skyhögt över en allsvensk fotbollsmatch mellan Malmö och Djurgården.

Kanske just därför.

(1) Uppenbarligen skall det heta så nu för tiden. Förut fick man säga "damernas".  Det var bra mycket trevligare .


2011 07 23
Norge

Ett eftermiddagsbesök på Mälsåkers slott, strax norr om Mariefred. Ett slott med mycket intressant historia inkluderande Tessin d.ä., Axel von Fersen och en galen broccoliodlare. Men i dagens läge drogs intresset främst till utställningen om svenskt stöd till Norge under ockupationstiden. 1943 - 1945 utbildas nämligen i största hemlighet, och i strid mot neutralitetspolitiken,  flera tusen norska soldater på Mälsåker. Från utställningen är ovanstående affisch avbildad.

Vad kan vi göra för Norge idag? Vi uttrycker vår sympati och vårt medlidande men har det någon konkret betydelse? Det blir väl mest en pliktskyldig gest utom i de fall när det finns en stark personlig relation till offren eller deras familjer.

Det finns i själva verket ingenting vi kan göra. Vi kanske kan kämpa mot extremism i alla dess skiftningar men det är en förlorande kamp med den nuvarande samhällsutvecklingen driven av "greed", individualism, ansvarsabdikation och nationalism.  Vi får nöja oss med palliativa åtgärder som ökad övervakning, spaning osv.  Ganska snart kommer man att komma i konflikt med alla extrema frihetsfigurer tryggt förskansade bakom bloggarens tangentbord eller  ivrigt skärande pipor i den politiska vassen.

Jag fasar för den politiska huggsexa som kommer att bryta ut när känslorna tonat ner sig. Det blir att gjuta fotogen på elden och bädda för nya extremistdåd.