Det dunkelt sagda BENGT O.
         
Första sidan  Om Försök Bloggtexter Arkiv Projekt Skog  
Technicalities
 
Prenumera:
Subscribe with Bloglines
 
Annan rssläsare:
 

Vill du ha ett meddelande när Det dunkelt sagda uppdaterats med längre texter (1 - 2 gånger i månaden)? Skriv i så fall till eklipspringer[hos]gmail[prick]cm.

Aktuella texter:
Kräftornas hämd
Var finner jag en skog dit intet folk kan komma
Storm och böljor tystna ren eller Random Walk i Torshälla.
Amatörkulten - krossa experternas diktatur!
Det viktiga i det banala, det sköna i det tråkiga

Alla texter
Bloggposter från "Ordet"
Kommentarer
 
Senaste kommentarer
 
Inlägg
2008 05 15
"Agora vo matar a Lauricia!"
Första kapitlet i Karl-Markus Gauß bok "Die sterbenden Europäer" handlar om sefarderna i Sarajevo, dvs. ättlingarna till de spanska judar som 1492 fördrevs av Fedinand och Isabella och som fortfarande i någon mån talar en medeltida spanska. På Under Pausträdet har Bodil Zalesky idag skrivit utförligt om denna folkgrupp med utgångspunkt från Gauß bok.  Här skall vi bara komplettera med några rader om en av de mest kända spansktalande sefarderna, dock från en annan del av Europa.  Vi syftar på nobelpristagaren i litteratur 1981,  Elias Canetti.

Canettis bakgrund är ett Europa som inte längre finns. Han föddes i Ruschuk vid Donau i nuvarande  Bulgarien men som sedan länge varit en del av det osmanska riket. I första delen av sin självbiografi Die gerettete Zunge  berättar Canetti  om hur hans födelsestad beboddes av bulgarer, turkar, sefarder, greker, albanier, zigenare, armenier  och ryssar. På andra sidan floden låg Rumänien. I hemmet talade man det spanska språket men när föräldrarna  inte ville att barnen skulle förstå talade de tyska sinsemellan.

Canetti skriver om hur hans föräldrar därför  hindrade honom från att förstå tyska. Man talade alltid "ladino" i hemmet. I sitt vuxna liv erinrar han sig alla händelser från barndomen på ladino och i sin självbiografi "översätter" han dem till tyska. Denne författare som skrev på flera olika språk och talade än fler bar alltså barndomens sefardiska spanska med sig  hela livet.

Liksom Gauß berättar från Sarajevo, berättar Canetti om hur de spansktalande sefarderna i Ruschuk såg ner på de östeuropeiska judarna, azhkenazy. Äktenskap mellan dessa grupper var helt  uteslutet.

I Wien träffade Canetti så småningom den vackra Veza Calderon. Han beskriver hennes delikata "spanska" utseende. Vezas mor var "spaniol" dvs. sefardisk judinna med spanska som modersmål men det framgår inte av självbiografin om han och hans blivande fru också talade detta språk med varandra. Troligen inte.

Rubriken till inlägget är hämtad från ett kapitel i "
Die gerettete Zunge" där Canetti berättar om hur han som femåring grep en yxa för att slå ihjäl en kvinnlig kusin som länge hade retat och plågat honom. När jag först läste detta avsnitt blev jag ganska betänksam: är det verkligen "normalt" att en femåring beter sig så? Någonting obehagligt fanns det utan tvivel hos Canetti. Utan yxa, men med ord, avrättade han senare, på ett ganska otrevligt sätt,  personer som Alma Mahler, Berthold Brecht och framför allt Iris Murdoch. Jag har tidigare skrivit om detta i en längre uppsats under rubriken Kraus och Canetti - den geniala elakheten.

Dagens Nyheter hade f.ö. för ett tag sedan en artikel om en israelisk sångerska, Yasmin Levy,  vas far tydligen var sefard från Turkiet. Levy har spelat in flera cd:s med musik på ladino - tråkigt nog har jag ännu inte haft möjlighet att lyssna på henne.

Enligt Gauß flydde en stor del av Sarajevos sefarder under kriget och många kultföremål försvann. (Intressant nog berättar han också om hur många icke-judar plötsligt upptäckte sina "judiska" rötter i syfte att få följa med den konvoj som beviljades fri lejd ut ur det belägrade Sarajevo.)  Endast en handfull av dessa spansktalande sefarder  finns kvar och språket lär väl ganska snart försvinna. Man frågar sig om det fortfarande finns språköar i Bulgarien, Rumänien eller Turkiet där "ladino" talas och om språket i så fall kan bevaras?


arkivlänk                


2008 05 13
Proliferation Blues

eller

Gamla spöken blir som nya

At least half a dozen countries have also said in the past four years that they are specifically planning to conduct enrichment or reprocessing of nuclear fuel, a prospect that could dramatically expand the global supply of plutonium and enriched uranium, according to U.S. and international nuclear officials and arms-control experts.



Washington Post
 


arkivlänk                




2008 05 11
Å Mors Dag


Ej lyser ditt namn i bemärkt "Vem är vem?"
ej heller i "Rikstelefon".
Men jag kommer ändock å var årsdag hem,
så förunderligt dragen, din son.
Den doftande Peter på sängen
och tårtans och blommornas prakt
behålla kring känslosträngen
sitt grepp med rent säregen makt.

Ack, mor, där omkring mig bland rosor och blad
du ömhänt och ömfotad går,
jag ville, jag visste, jag vet icke vad
att säga, så bäst du förstår.
Hur varm känns min tacksamhet icke,
vare gång jag blir bjuden så här,
att , mor, när tillbaka vi blicke
du gjort mig till den, som jag är!

Väl skakar du, mor, ditt försilvrade hår
och min lyra dig helt slår ifrån.
Och dock, huru gått med den hela furor,
därest  icke du fött mig till son?
Vad diktkonstens glansperioder
av tysta små mödrar berott!...
Ack, mor, lilla mor, lilla moder,
du väger  långt mer än du trott.

A:lfr-d V:stl-nd

 Några förklaringar för senare tiders barn:

Mors dag.  Firas i stora delar av världen just den 11 maj eller närmaste söndag, i Sverige dock å annat datum. Sammanfaller i år med pingstdagen till förtvivlan för kommersialismens sbirrer.

Vem är vem? Egentligen "Vem är det?" Årligen utgivet uppslagsverk över berömda personer. Även Grönköping har sitt "Vem är vem?"

"Rikstelefon". I gamla tider fanns dels "Rikstelefon", dels Lokaltelefon i Stockholm och andra större städer. "Att ringa riks" hette det då. På Mosebacke torg och Kornhamnstorg och på andra platser kan man än idag se gamla ännu ej privatiserade telefonhytter med inskriften "Rikstelefon". Syftar i dikten på "Rikstelefonkatalogen", ett utmärkt ord som i likhet med "Sovjetunionen" kan sjungas till melodin "Alla kineser äter med pinnar."

"Dragen". Typisk V:stl-ndsk tvetydighet skapad av skaldens ibland något valhänta handskande med språket. "Dragen" betydde  även "lätt berusad". Jmf. "på lyran"; "han har smakat" m.m.

"Den doftande Peter". Den s.k. "kaffepetter" - oftast ett kopparkärl på ben i vilket kaffe "kokades". På "Tradera" hade man kunnat köpa en dylik för SEK 5:- men ingen verkade vara intresserad.

"Jag ville, jag visste, jag vet icke vad". Enligt Nilsson och Kylhammars "Grönköpingsdikter" från Karlfeldt i Gitarr och dragharmonika:

Jag ville, jag vore i Indialand
och India vore sig själv
med pärlor till grus och rubiner till sand
och slott, som på vinken av Akbars hand
drömts fram vid en helig älv.
Ja, kanske det. Då kan vi ju också dra till med:

Ej finns deras namn på hävdens blad
-de levde i ringhet och frid-
I övrigt lägger vi märke till hur skalden berömmer sin mor för att hon fött honom och därigenom bidragit till "diktkonstens glansperioder."  Modern själv verkar dock inte vara alltför imponerad: "min lyra dig helt slår ifrån"  skriver skalden att hon gör. Här reagerar poetens moder helt annorlunda än en annan litterär dylik, folkskollärare John Chronschougs mor Lena som emfatiskt förklarade för redaktören August Bondeson ang. sonens verk: "han var då så en mästare till att skriva, så där får inte varken strykas ur eller ändras en enda prick, eller en enda bokstav."


arkivlänk                


2008 05 10
Bjälken i ögat
eller
Envar sin egen Dr. Freud
Tänk er ett monster i människohamn som förgriper sig på barn. När han avslöjas framkommer det att han begått sitt första vedervärdiga brott  för många år sedan, att myndigheterna fått tips men slarvat med, eller inte brytt sig om, att följa upp. Tänk er nazister som kallblodigt mördar en fackföreningsledare. Tänk er en berömd kulturpersonlighet som, likt på sin tid Norman Mailer, lyckas få myndigheterna att brista i tillsyn över några psykopater som därigenom kunnat genomföra en bestialisk avrättning, och som inte visar minsta tecken på ånger men som fortsätter att vördas av kulturetablissemanget. Tänk er en regering som utvisar mördare till länder där de sedan går fria. Tänk er ett samhälle som tillåter nazistpropaganda i skolorna "för att skydda yttrandefriheten."

Vad är det som har gått fel i samhället? Kan det ha historiska skäl, t.ex. vad som hände, eller snarare inte hände, under världskrigen? Är det något i folksjälen, förmörkad och fördystrad av ett bistert  klimat där var och en först måste tänka på sig själv för att överleva? Är det en följd av decenniers politiskt styre där omsorg om den egna maktställningen lett till en röstvinnande släpphänt tolerans där ingen utkrävt ansvar? Eller kanske är det snarare den segrande nyliberalismen som kastat ut de svaga och oskyddade i de ohejdade marknadskrafternas grymma käftar? Något djupt psykologiskt måste det ju vara, det förstår man ju redan av den höga självmordsfrekvensen och de dystra filmerna.

Nej, naturligtvis inte. Ingen skulle komma på tanken att resonera på detta pseudopsykologiserande vis. Varje fall får bedömas för sig. Polisen kan ha gjort fel. Uttalade hot har inte tagits på det allvar de förtjänat. Dumma myndighetspersoner har fallit i fäaktig hängivenhet över att få arbeta med den store konstnären. Det är något fel i en viss bestämd lagstiftning. JK tolkar lagen -förmodligen riktigt- men med konsekvenser som strider mot det allmänna rättsmedvetandet. Vi får diskutera varje enskilt fall och försöka se till att de inte upprepas. Och det där om självmorden är bara en gammal fördom och de flesta filmer som görs numera är burlesk kalsonghumor.

När det gäller Österrike och de fruktansvärda händelserna i Amstetten som följt efter fallet med den kidnappade flickan är det däremot fritt fram för de mest djuplodande utsvävningar för att förklara vad som hänt. Experter på nationalkaraktärer och psykoanalys dyker upp som svampar ur jorden i alla de stora tidningarna. "Den putsade fasaden", "Fridfulla länders mörka hjärtan", "Nu behöver Österrike massterapi", "Wien - en rikigt vedervärdig stad" - exemplen kan lätt mångfaldigas. Och nog var det gefundenes fressen  när man kom på att Sigmund Freud hittade på psykoanalysen just i Wien: det måste ju betyda att det finns gömda källare med hemska saker  litet varstans. Det tänkte ni inte på va? Och en annan sak: Det Habsburgska arvet.  Både Belgien och Österrike har regerats av detta hus och i båda länderna har vidriga fall av barnmissbruk förekommit! Då förstår man!

Vad gäller Elfriede Jelinek kan man inte riktigt bestämma sig: i ett fall är hon bra eftersom hon skrivit om nazistsympatierna i Österrike, i ett annat fall är hon praktiskt taget medskyldig eftersom hon "låser in sig".

Nu finns det mycket som är dåligt i det österrikiska samhället. Man har aldrig gjort upp med sitt förflutna utan skyddar sig genom en falsk offerroll. Korruptionen är utbredd i hela samhället, från brevbäraren till ministern. De politiska strukturerna är stelnade i en form som omöjliggör även blygsamma reformer. Respekten för auktoritet och överhet är obruten och enorm. Politik, ekonomi och umgängesformer präglas av Schlamperei. Jag vägrar emellertid att tro att allt detta har speciellt mycket att göra med de enskilda  kriminalfallen. Vidrigheter av detta slag kan inträffa, och inträffar, i varje land, även i Sverige. Man får granska administration och lagstiftning, man får dra enskilda individer eller organisationer inför rätta. Det finns mycket  att göra, mycket att förändra, framför allt kanske när det gäller individens ansvar och civilcourage. Psykologiserande teorier som försöker förklara vad som hänt med historiska lekmannafunderingar hjälper inte. Varken Freud eller Ingmar Bergman kan förklara vad som hänt i Amstetten eller i Stjärnsund.


arkivlänk                


Fotnot 1: Jag ser att en skribent i Göteborgs-Posten funderat i liknande banor. Men det är den enda förnuftets röst jag hört i svenska media i denna fråga.
Fotnot 2: En skribent i DN tror att Amstetten ligger i "Österrikes Toscana". Det är helt fel, så brukar man kalla sydligaste Steiermark. En bagatell, men hur kan mannen uppträda som expert på Österrike?



2008 05 06
Lycksalighetens ö

Det är ju inte meningen att den här sidan skall bli någon aktualitetsblog i vanlig mening så du, eventuelle läsare, får ursäkta att vi  drar uppmärksamheten till vår euroblog  A Northern Perspective där vi under rubriken The Lone Star  tar upp det svenska europadagsfirandet. 31 svenskar och en dansk deltar. Vi hittade detta på Ylva Nilssons Europa-Nytt under rubriken: "Sverige firar Europa utan störande européer."

Det är nog säkrast så.

Ja det var egentligen allt. Emellertid snubblade vi också över den här artikeln i Expressen: Wien - en riktigt vedervärdig stad. Den kan ju ni läsa också så förstår ni kanske hur svårt vi har det: ingen graffiti och Strauss överallt.


arkivlänk                


Snabb uppdatering: Av någon anledning kommer vi att tänka på en gammal historia om en snål dalmas som skulle köpa en jordglob men tyckte att det blev för dyrt och frågade försäljaren: Har ni ingen liten kula med bara Dalarna på?


2008 04 30
Slut i Kapernaum!
Sedan en tid tillbaks har vi filat på ett inlägg om professorn i estetik samt litt. o. konsthist. vid Uppsala Universitet, tillika dess prorektor 1891 - 1893, akademiledamoten och mottagaren av Akademins mindre belöning i skaldekonsten 1853, fil dr Carl Rupert Nyblom såväl som förre riksantikvarien, titularie medicinalrådet Karl Birger Rutström, denne 'omutlige handelsman i livets vanskliga butik' som han beskrevs av Axel Wallengren (fakiren Falstaff)  och vars parentation över sin föregångare på stol nummer 15,  lektorn och prosten i Härnösand, Kommendören av Nordstjerne-Orden m.m., dr.  Carl Gustaf Nordin, utan tvekan är en av de mest kostbara pärlorna i Akademins Handlingar men vi får inte till det riktigt så det får vara. (Hängde ni med?)

Det kan vara ett lämpligt tillfälle att dra ett slutstreck under Projekt Skog. Egentligen hade vi tänkt skriva inte bara om de nämnda herrarna (Nyblom s 148-149 i Herrarna i skogen) utan även t.ex. om hertigarna av Foix och grevarna av Toulouse, om La bête de Gévaudan och den besläktade Gysingevargen (som förevigats i en otroligt dålig engelsk film), om Bigfoot och om pumorna i Sussex, eller om det mystiska cagot - folket i Pyrenéerna -av många ansedda såsom 'chien Goths'  dvs. kvarlevande ättlingar till de wisigoter vars rike vittrade bort på 700-talet. "Der kluge Hans" liksom professor Sten Nilsson hade kanske också fått plats. Våra idéer om Selma Lagerlöf som Sveriges Edgar Allan Poe kanske vi kan återkomma till. Däremot tänker vi inte berätta om  när vi sjöng "Livet i Finnskogarna" under namnet "Konjunkturvalsen" ("först så går det ner, sen går det opp, sen går det ner", s.292) i illustert sällskap. Men det blir nog litet tjatigt .

Rubriken är hämtad från den berömde Janne Wängman som Ekman skrev om på s. 298-300 och vi under den politiskt korrekta rubriken Skogens konung (och drottning). I övrigt har vi berättat om:

Huru svin må i ollonskog släppas. Om en lagtext från 1700-talet som gäller än idag.
Berättelser från Wienerwald.  Om Wienerwald förstås.
Två verser om skogsvård. Vad Hermann Löns och Alf Henrikson rimmade om skogsbyråkrater.
Gamla bekanta i skogen. Om ett par herrar från 1600-talet som vi mött förut.
Var finner jag en skog dit intet folk kan komma. Om Skogekär Bergbo, bröderna Rosenhane och den skiten Per Andersson.
Stavgång. Om sällsynta sköldpador.
Kramsfågel. Om hur man äter lärkor.
Lägg granris vid min grav. Om en av Cornelis Vreeswijks finaste sånger.
Skogens konung (och drottning). Om en högkrönt bröllopsälg och tjyvskyttar från Ångermanland.


arkivlänk                



2008 03 28
Dolda värderingar
"Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta" -  denna sats har ju inspirerat namnet på denna site. Men hur klart måste man då tänka och säga? Ja, det finns en grupp människor som kommit på att om man får folk att uttrycka sig klart, kan man därigenom också få dem att uttrycka sig rätt, dvs. i politisk mening.

Ett inlägg av Per Westberg på bloggen "Kyrkoordnaren" har fått oss att återpublicera en text från 2003 under rubriken Språkexperternas dolda värderingar.  "George Orwell is alive and kicking" kunde man säga eller alternativt "George Orwell lässt grüssen."

Er krönikör är nog den ende som lyckats få en (beställd) artikel i Regeringskansliets interntidning "Klaraposten" refuserad, detta p.g.a. att den språkexpert vi citerat känt sig "kränkt" (ej påhittat). Här kan vi dock säga vad vi vill och passar därför på. Inlägget är en aning daterat (alla länkar fungerar inte)  men blir tyvärr allt aktuellare med åren.


arkivlänk                


 
2008 04 25
Uppdaterade kramsfåglar
För de läsare som brinner av iver att få ytterligare informationer om småfågeljakten på Malta (varför heter det   Malta,   Cypern och   Irland men i  Storbritannien?) hänvisar vi till den alldeles utmärkta siten Europa-Nytt som skriver korta notiser här, här och här. Europadomstolen griper äntligen in.

Salig Astrid Lindgren var emot Sveriges inträde i EU p.g.a. de grymma djurtransporterna och fågeljakten. Men nu kan vi göra något åt det.

Vi hoppas att ärade eventuella läsare gav oss kudos för att vi avstod från att nämna "The Maltese Falcon" i vårt ursprungliga inlägg och exempelvis länka  hit eller hit.


arkivlänk                


 
2008 04 24
Det där landet!

 
Ibland önskar man att man hade en gammaldags "blogg" där man fritt kunde uttrycka sin oförytterliga åsikter om det ena och det andra.

Så exempelvis fick vi ikväll mer av en slump in den i och för sig utomordentliga tevekanalen "Arte"
där man till vår förvåning visade en svensk film på originalspråket utan undertitlar. Det var inget vi kände till men det motbjudande innehållet fick oss att stänga av och snabbgoogla: mycket riktigt det var den av det korrekta etablissemanget så firade Lukas Moodyson som stod för dessa osmakligheter som spreds över Europa. Inte roligt. Men lyckligtvis var det väl inte många som förstod vad som sades.

I stället kollar vi på Ekots website och finner att JK kritiserar en skola i Köping som hindrat Nationaldemokraterna (Nationaldemokraterna!!!) från att dela ut propagandamaterial. Detta med hänvisning till yttrandefriheten. Man kan dock komma runt detta genom att hindra alla politiska partier från att uppträda i skolan men det vore väl synd tycker JK. Han jämnställer alltså denna brunfläckiga, rasisitiska och odemokratiska  rörelse med s, m, fp, c, kd, v, mp och kanske jag glömt någon.  Här har man ju tappat alla proportioner. JK har redan tidigare gjort sig känd genom att kritisera kommuner som vägrat upplåta sina lokaler till nynazistiska rörelser på samma villkor som andra.

Ja, om man hade haft en blogg kunde man ju ha skrivit om detta och efterlyst en viss proportionalitet och sunt förnuft. Men nu  får det väl vara.

Uppdatering: Det blir värre och värre. Idag har Ekot en ny artikel med rubriken: Svårt för rektorer med nazister i skolan.  Och varför? Jo för att främlingsfientligheten kan "kränka" elever med "rötter i andra länder."  Vi har inga rötter alls men är ändå uppriktigt f-rb-nn-de. JK och Skolverkets chef verkar ha tappat allt sinne för proportioner. Naturligtvis skall inte grupper med nazistiska åsikter få driva propaganda i skolan oavsett elevernas bakgrund.

Vi vet inte hur det är i Sverige eller Tyskland men här i Österrike är det ett straffbart  brott att vara aktiv nazist ("Wiederbetätigung."). Lagen tillämpas också strikt. Men naturligtvis: när den engelska holocaustförnekaren  David Irwing sattes i fängelse blev det uppror bland Sveriges intellektuella: yttrandefriheten har kränkts, så hemskt! I andra sammanhang är man inte alls så noga med yttrandefriheten (Göran Rosenberg!). Det är det vi menar med att ha tappat sinnet för proportioner. Eller är det vanlig opportunism?

arkivlänk                


2008 04 23
Skogens konung (och drottning)
Ett besök från Västergötland på Projekt Skog samt några funderingar runt Karlfeldt och en riksdagsman för bondeförbundet.

arkivlänk                
       

2008 04 20
Inlandsisens vänner
Ett gesällprov.

arkivlänk                
 
2008 04 18
Lägg granris vid min grav
I dagens avsnitt på Projekt Skog tar vi upp hur såväl granris som grankåda kan användas. Rubriken syftar på en av Cornelis Vreeswijks finaste sånger vars text vi fildelar i sin helhet.

arkivlänk                
 

2008 04 10
Kräftornas hämnd
Kräftor både finns och äts på många håll i Europa, dock som regel helt annorlunda än i Sverige. I vår utmärkta Éncyclopedie des cuisines régionales et étrangères hittar vi åtminstone tre recept på kräftor.  Det första är Écrevisses à la bordelaise , dvs. i vinsås och med litet svamp (Karl Johan) och så där. Receptet inleds med uppmaningen att fatta de levande kräftorna (!) i stjärten och rycka loss resten varvid vad man diskret kallar "matsmältningskanalen" bör följa med. Därefter börjar man att skala och hacka  morötter, lök och schalottenlök, kokar dessa i smör, slänger i kräftorna. När  skalen (som alltså sitter kvar?) blir röda tillsätter man konjak, vitt vin, mera smör osv. Hackad persilja skall det också vara. Det hela flamberas före serveringen. Till dryck rekommenderas Graves blanc sec.  Receptet fyller ca en halv sida i boken.

I näst recept möter vi de stackars djuren en terrine. Vi tröttar er inte med receptet men även här är det grönsaker som gäller. Konjak förekommer inte men däremot cider och saffran. Även detta recept tar ca en halv sida  i boken och som dryck recommenderas Muscadet.

Så är vi då slutligen vid Écrevisses à la Suédoise. Det receptet upptar mindre än en kvarts sida i kokboken och är väl ungefär som vi tänker oss men lök, kryddnejlikor (!) och fänkål skall det till. Kräftorna serveras "telles quelles" , dvs. "som dom är."  Man anar författarens föraktfulla småleende. Emellertid tager vi oss härtill en liten pärla i form av Chablis eller Sancerre.

Allt detta, tämligen hors saison, föranlett av några vänliga kommentarer till avsnittet Kramsfågel i skogsprojektet.

(Rubriken ovan har vi hämtat från en mera personlig historia från vår förra website och som vi lagt upp här. Eftersom allt det här ändå är ostrukturerat och ovidkommande avslutar vi med en liten gissningstävling: vem har skrivit följande och vad heter verket: "Även den första schalottenlöken är anfrätt av något flarn; giv mig en flarnfri schalottenlök, du drummel!"  Vi provgooglar och se: "Your search - "flarnfri schalottenlök" - did not match any documents.")


arkivlänk                


 
2008 04 08
Kramsfågel
Dagens avsnitt i Projekt Skog handlar om kramsfågel. Samt stuvad grävling.


arkivlänk                


 
2008 04 01
Om att gå med stavar i skogen och vad man då kan hitta
 Vi har nu läst hela Ekmans bok som ju består av 7 avdelningar eller essäer. Måhända kroknade hon något på slutet av detta maratonlopp: de två sista avdelningarna är kanske inte fullt lika inspirerande som de övriga. Det kan också bero på att de handlar om den rovdrift som industrialiseringen av den svenska skogen medfört.  I det sista kapitelet Vid stigens slut skriver hon bl.a.:"Det som var grön skog på kartan var i verkligheten ett stort hygge med djupa sår efter avverkningsmaskinerna. Aldrig skulle prästerna   [i gamla tider] ha kunnat utmåla ett helvete värre än detta."(s. 539)

I dagens text på Projekt Skog anknyter vi emellertid till vad Ekman skriver om stavgång och visar några bilder av två exemplar av Emys orbicualris som vi påträffade vid vår egen stavgång häromdagen. Vi återpublicerar också ett äldre inlägg om denna sportart på vilken man, trots dess enkelhet, kan lägga ut stora pengar om man känner för det.

Vi har f.ö.kommit på att det kanske kunde vara en idé att ge sidhänvisningar till "Herrarna i skogen" och vill därför meddela att vår upplaga är Bonnier Pocket 2008.


arkivlänk                


2008 03 27
Var finner jag en skog

Vi dansar på tre bröllop samtidigt som det sägs i Wien. Dels här, dels på Projekt Skog men den här gången huvudsakligen under rubriken Försök där vi gjort ett längre inlägg om barockpoeten Skogekär Bergbo som Kerstin Ekman identifierar med Schering Rosenhane vilket vi med tvekan känner oss tveksamma till. Dessutom drar vi uppmärksamheten till tre tidigare inlägg där bröderna Rosenhane spelar tvivelaktiga roller. En dokusåpa från 1600-talet med förbjuden kärlek, sex och listiga intriger.


 


 2008 03 24
Två verser om skogsvård
Vi citerar två små verser som vi misstänker är helt i Kerstin Ekmans anda.





2008 03 23
Om Wienerwald
I skogsprojektet en liten text om Wienerwald med länk till ett inlägg från 2005 med bilder från Wienerwald och en mystisk plats där vinnande lottotal kan utläsas.


 

2008 03 19
Ett återfall ?
Jelena Selin gör det. Karin Stensdotter gör det, två gånger t.o.m (eller tre?). Kanske inte så underligt om också f.d. "Ordets" krönikör tar ett återfall som det heter nu för tiden. (Kanske vi borde bilda krisgruppen  BA - Bloggers Anonymous - och peppa upp varandra när suget känns som värst?)

Men trots allt är "Det dunkelt sagda" fortfarande tänkt som en plats att presentera längre texter som krävt en smula research och eftertanke.  Här blir det huvudsakligen litet kringinformation och presentation. Men garanterar gör jag ingenting om jag skulle råka bli inspirerad eller t.o.m provocerad, exempelvis av de ovannämnda eller författare, kommentatorer och kommentatriser under Pausträdet.





 
2008 03 19
I villande skogen
Kerstin Ekmans "Herrarna i skogen" är en fascinerande för att inte säga imponerande bok med ett perspektiv som är både brett och djupt. Hennes lärdom är enorm men aldrig påträngande. I hennes  skog möter man många gamla bekanta. Efter att ha lämnat ollonskogen träffar jag på själve Skogekär Bergbo och minns att jag en gång skrev om bröderna Rosenhane och deras uppstudsige informator.  ("Huur svin må i ollonskog släppas" är fortfarande gällande svensk lag, se Byggningabalken, 12 kap. Här är emellertid en mera kärnfull och ursprunglig  text).  En lisskulla skymtar förbi och jag tänker på Lisskulla Jobs, vilket egendomligt namn! Och minsann: själve Carl Rupert Nyblom vars släkthistoria jag en gång redde ut tillsammans med Agneta i kommentarerna på “Ordet.” Och finast av allt: Gaston Phoebus - hertigen av Foix, vars föregångare tillsammans med viscounten av Beziers och grevarna  av Toulouse kämpade en i längden utsiktlös kamp mot centralmakten i Paris - men kanske var det  bra så till slut?

Jag har därför lagt upp en särskild sida kallad "Projekt  Skogen". Avsikten är att göra osorterade anteckningar om associationer  och tankespår som läsningen av Ekmans bok föranlett. Där hittar ni till att börja med länkar till Bodil Zaleskys inlägg om boken (glöm inte att läsa kommentarerna) samt en del egna funderingar.

Eftersom några i den här lugna viken av bloggeriets innanhav just håller på att läsa "Herrarna i skogen"  och andra just har gjort det är naturligtvis kommentarer speciellt välkomna. Jag tar också gärna emot gästinlägg - skriv antingen en kommentar eller ett mail så lyfter jag in  era texter på sidan.

Det här skall bli kul.