Flarnfri schalottenlök

Bengt O.
Inlägg
2011 04 26
Foppoll och utrikespolitik
Jens Christian Brandt skriver intressant och avslöjande om den tyska klubben Schalke 04 som sensationellt slog ut bl.a. Inter och nu möter Manchester United om en finalplats. Även ni som eventuellt inte är intresserade av fotboll kan läsa artikeln med behållning: för oss som automatiskt håller på alla som spelar mot Manchester United blir det naturligtvis pinsamt.

För några år sedan skrev vi om fotboll och utrikespolitik under och före andra världskriget. Efter som det nu blivit litet aktuellt publicerar vi en lätt reviderad version som en lökring Fotboll och utrikespolitik.  Även här finns en hel del att hämta för den icke fotbollsintresserade: i en film från 1941 (!) kan ni se hur Sverige vann en landskamp mot Tyskland och hur det tyska laget, på Råsunda, hälsade "landsfadern" och hans son med stram hitlerhälsning med Per Albin, Sickan Carlsson och Åke Söderblom jublande på läktarna. Ni kan också läsa Per Albins funderingar och om hur Putte Kock inte fick spela mot Sovjet eftersom han dels var för bra, dels "överklassare" och student.

Men vem skall vi nu hålla på i semifinalen? Axel Ferguson och Rooney är givetvis uteslutet. Såvitt vi minns finns numera en hel del icke-arier med i Schalke så vi håller nog på dem trots allt men med ögonen öppna.

2011 04 26
Who is Sylvia? What is she?
Våra högt bildade läsare hade givetvis inga problem med att identifiera James Joyce på bilden nedan. Damen är Sylvia Beach, grundare och innehavare av legendariska "Shakespeare and Company" på rue de l'Odéon. Sylvia var den som gav ut "Ulysses" och Joyce skrev till henne en parafras på en vers ur Shakespeares "The Two Gentlemen of Verona":
Who is Sylvia, what is she
That all our scribes commend her?
.....
Is she rich as she is brave
For wealth oft daring misses?
Those abouther rant and rave
To subscribe for Ulysses
 
Vi lämnar denna fascinerande historia där men återkommer möjligen i något senare sammanhang. Vi vill bara påpeka att Sylvias etablissemang stängdes för gott år 1941 för att aldrig mera öppnas. Bilden ovan är tagen vid en annan butik nere vid vänstra Seinestranden - i turistguider pekas den regelmässigt ut som biblioteket/bokhandeln där berömda  amerikanska och engelskspråkiga författare gick ut och in under 1900-talets första hälft. Men det är fel. På rue de l'Odéon 12 finns dock en minnesplatta på väggen.

Såvitt vi förstår har Lennart och Agneta prickat rätt på båda namnen och eftersom Lennart var först utnämner vi honom till vinnare och kommer att kontakta honom ang. priset. Varma hedersomnämnanden ger vi Gabrielle B. som introducerade Nora i sammanhanget och Gunnar som på ett raffinerat sätt gjorde detsamma med Lucia, Joyce's melankoliska dotter.

Hjärtligt tack till alla som deltog i denna lilla övning.

2011 04 25
Under en sommarvarm Parisvecka läser vi med förundran ett blogginlägg med ovanstående rubrik. Ännu mera förundrade läser vi de kommentarer som kommit in och drar genast slutsatsen att det där är ett ämne som en man med självbevarelsedriften i behåll gör bäst i att hålla sig borta ifrån.

Vi kommer dock osökt att tänka på den äventyrliga f.d. premiärministern och EU-kommissionären Edith Cresson som menade att i motsats till fransmän "Anglo-Saxon men are not interested in women" , detta på grund av att hon aldrig blev "antastad" när hon vandrade genom Londons gator. Ja, är det inte det ena så är det det andra.

Nåväl. Själva trivs vi utomordentligt i Paris. Nu frågar vi er, kära eventuella läsare, om ni vet vilka personerna på bilden är och varför de får
"Paris je t´aime pas" ???

illustrera ett kort blogginlägg om Paris? Vi vet inte om det blir något intresse för detta quiz men om någon ställer upp kan ni ju vara lite finurliga i kommentarerrna så att andra får en chans att gissa också. Däremot kan vi lova ett riktigt fint pris till den pristagare som vi kommer att utse enligt kriterier som vi för säkerhets skull behåller för oss själva.

Ett sista ord om inledningstemat. Här har ni en länk till en fin sång av en fin artist. Och här en del av första versen: 

Tes gigolos
Te déshabillent
Sous le métro
De la Bastille
Pour se saouler
A tes jupons
Ça fait gueuler
Mais c'est si bon

Hjälp! Polis!

2011 04 18
Bloggtystnad
Åtminstone fram till påsk blir det Funkstille på den här bloggen. Kolla gärna "Aktuella texter" i högerkolumnen om ni har försummat det.

2011 04 14
Verkligheten bakom den fria konkurrensen

Skulle  ni köpa en begagnad bil av denne man?
Eller ett paket tvättpulver?



Unilever och Procter & Gambler   bötfälldes i onsdags av EU:s konkurrensövervakning att betala € 315 miljoner för olagliga prisöverenskommelser i åtta EU-länder. Henkel som var med men skvallrade slapp böta. "The three agreed not to decrease prices when making their packages smaller and even agreed later to raise prices berättar EU.

Unilevers styrelseordförande är svensken Michael Treschow som också under många år varit styrelseordförande i Ericsson och chef för Svenskt näringsliv. Som medlem av fyra bolagsstyrelser tjänade han 7 miljoner kronor per år, i Unilever förmodligen det mångdubbla. Han har mest gjort sig känd för att argumentera för att svenska direktörslöner och styrelsearvoden är alldeles för låga. De anställdas löner är däremot alltför höga vilket gör att "det finns behov av stor pedagogik framöver"  enligt Treschow.

Några konsekvenser för eller rentav ersättningskrav mot styrelseordföranden för företagets lagvidriga handlande finns naturligtvis inte. Ett antal personer på mellannivå har däremot fått lämna företaget.

Karteller och formella eller vanligtvis informella prisöverenskommelser är givetvis normen inom den oligopolistiska ekonomin som omfattar bl.a. energiföretag, oljeföretag, bank- och finansväsen men som täcker allt flera branscher, i Sverige numera t.ex. apoteken. Några gånger -om någon varit klumpig eller skvallrat som i det aktuella fallet eller tidigare vad gäller t.ex. hisstillverkarna- kan konkurrensövervakarna lyckas slå till. Som regel går dock det hela sin gilla gång och de märkligt lika priserna och kvaliteterna förklaras med att det är just så som den fria konkurrensen fungerar. Att detta är giltigt bara under en hel mängd speciella förutsättningar -bl.a. att det finns ett mycket stort antal aktörer på marknaden- låtsas man inte om.  Det är i huvdsak detta som gör att nyliberaler och konservativa med sådan fasa ser på offentligt deltagande i näringslivet. Offentliga eller kooperativa företag skulle kunna fungera som en regulator för det ohämmade profitbegär på konsumenters och anställdas bekostnad som representeras av Treschow och Vattenfalls så lönsamt avgångne Lars G. Josefsson.

Och så kan vi ju inte ha det.

2011 04 10
Off with her head
and a pretty one it is too. Här får ni litet Gesellschaftstratsch från Wien och en redogörelse för årets operahändelse på Staatsoper.

Se alltså Anna Bolena.  Dvs.ni kan bara läsa vad vi skriver om det hela, själva föreställningen är sedan länge fullständigt utsåld. Verklighetens folk som inte fick tag på biljetter står utanför och tittar på storbildsskärmar eller sitter i en biograf i närheten. Opera -och klassisk musik- betyder någonting här.

Som vi sade: Anna Bolena.

2011 04 08
Wodoo
Det går ett spöke genom Europa. Det heter "inflation".  Men i ett rökfullt och mörkt rum i Frankfurt samlas ett antal mörkklädda woodoopräster och sticker styrräntenålar i inflationsdockan. Snart kommer deras lärjungar på Brunkebergstorg att hålla sin egen svarta mässa och vässa räntenålarna. En atavistisk religion  där Baron Samedi och Papa Legba motsvaras av Friedman, Greenspan, Thatcher.

Minst hälften av prisstegringarna orsakas av olje-och energipriser liksom ökade råvaru- och livsmedelspriser (vilket är bra för utvecklingsländerna btw.)  Räntehöjningen kan naturligtvis inte påverka detta. Däremot kommer alla kostnader som på något sätt är knutna till "räntan" att stiga. Konsumentprisindex, och därmed inflationen, kommer att fortsätta att accelerera med räntehöjningarna som olja på inflationsbrasan.  Räntehöjningen kommer dessutom samma dag som räddningspaketet för Portugal beslutats och motverkar alltså direkt syfte med detta och bidrar till den finansiella osäkerheten.

Är det inte dags att avslöja dessa woodoopräster i Frankfurt och på Brunkebergstorg och införa en demokratisk kontroll över penningpolitiken? Som vi vet ligger denna helt i händerna på anställda tjänstemän och "de folkvalda" har inget som helst inflytande vad än extremvänster och extremhöger skuldra vid skuldra försöker inbilla oss. (Läs gärna min essä "Fallet Sigrid Gillner" och förfasa er över hennes odemokratiska tänkesätt om expertstyre och tänk sedan på att det är exakt vad vi gjort när det gäller penningpolitiken).

Men marknadskasinots ädelcroupierer får ännu ett tillfälla att gnugga händerna i förtjusning.

arkivlänk   


Uppdatering 9/4: Läs gärna Jean Quatremers kritiska artikel på bloggen Coulisses de Bruxelles  (franskvarning) om ni vill ha en mera seriös ton i diskussionen.


2011 03 31
Kommentarsstrul
De mycket läsvärda kommentarerna till "Den unga lyriken" finns alltså på den här sidan.

2011 03 31
Gamla böcker - "Den unga lyriken."
Det här är egentligen del 4 av mitt tilltänkta projekt om gamla böcker. Del 1 handlade ju om "Svensk vitterhet 1850 - 1900 i urval för skola och hem." Del 2 och 3 är inte skrivna ännu - vi får väl se hur det blir med det.

Anledningen till detta hopp är att jag en smula övermodigt i en kommentar lovade att skriva något om Sten Selander, en på sin tid välkänd diktare och kulturpersonlighet, numera helt bortglömd. Trodde jag. När jag började att titta mig omkring
 såg jag att Selander dragit till sig en hel del uppmärksamhet på senare år, främst genom en bok 2009 av professor Bengt Landgren. Detta påpekades också i en kommentar av Ivo Holmqvist. Denna upptäckt gjorde mig ytterst fundersam. Skall man ge sig in i ett sammanhang på den nivån bör man ju ha ordentligt på fötterna och det hade inte jag.

Selander var emellertid utgivaren av den antologi med titeln "Den unga lyriken" som jag tänkt skriva om. Jag hänger upp det hela på denna spik och hoppas att den håller. Annars får ni säga till.

Nu hittar texten, fördelad på två sidor, under rubriken "Den unga lyriken".

Och trevligare än Nina Lekander skriver jag ju. Garanterat.