2006 03 30

En dokusåpa från 1600-talet

Här kommer nu första delen av berättelsen om Per och Märta som aviserades i inlägget nedan "snett bakifrån ser det ut som om hon ler."  Alla ingredienser som skall finnas i en såpopera är för handen: förbjuden kärlek, intriger, bedrägeri och mord eller åtminstone mordförsök.  Och prefixet "doku" är ovanligt passande: alltsamman finns i gamla dokument i arkiv i flera olika Europeiska länder.

Historien har vi hittat i en bok skriven av en blid privatlärd från Västergötland som mödosamt tröskat igenom arkiven. Det kan vara värt att titta litet på hans bakgrund - han stickade bl.a. en tröja till sin gode vän Gunnar Ekelöf.

En av huvudpersonerna dök upp i en fotnot i Peter Englunds Kristinabiografi Silvermasken.

Det blir en del till i detta drama.

Länkar:

Per och Märta. En dokusåpa från 1600-talet

"Den skiten Per Andersson". Om Bertil Sundborg och hans bok.

Noter, anmärkningar och källor.

permalänk                                               

2006 03 29

Välkommen till Bloggplock.se

Har du ibland önskat att bra bloggposter om ett speciellt ämne funnits samlade på ett ställe och kanske i nån sorts ordning? Några bloggare i samarbete tänker försöka att som ett experiment plocka ihop de bästa, intressantaste, mest spännande eller kanske mest provokativa inläggen under en viss tidsperiod.  Men vem bestämmer vad som är bäst, mest intressant osv? Jo det måste naturligtvis bloggare och bloggläsare själva göra genom att skicka in förslag på bra poster som borde uppmärksammas. Läs på www.bloggplock.se hur det är tänkt.

Som ett första ämne har vi valt: Yttrandefrihet och respekt. Många har skrivit om det under senaste tiden. Skicka in dina förslag på vilka poster du tycker borde uppmärksammas. Skicka permalänkar de inläggen till . Du bör begränsa dig till sånt som skrivits under första kvartalet eller kanske mot slutet av 2005. Du får hjärtans gärna nominera dina egna inlägg men också sådana som du läst och tyckt vara bra eller kanske helt idiotiska men där du gjort någon bitande kommentar. Vem som nominerat vad kommer inte att publiceras.

Vi kommer att sortera och strukturera de inkomna förslagen och någon kommer att skriva en sammanhängande text med länkar och en kortfattad beskrivning. Du kan läsa mer på www.bloggplock.se hur det är tänkt och hur nomineringarna av inlägg bör ske. Där kan du också se vilka bloggare som ställt upp i första omgången och hur du kan hjälpa till i fortsättningen.  Efter publiceringen hoppas vi på en livlig diskussion: du kan protestera, komplettera och diskutera i största allmänhet - har bloggplock lyckats fånga det väsentliga som sades om ämnet eller har vi helt missat poängen?

Grundidén komer från s.k. blog carnivals som är vanliga i den engelskspråkiga bloggosfären. På bloggplocks sida hittar  du länkar och exempel. Dina ideer och förslag om hur det hela kan vidareutvecklas är ytterst välkomna.

Du har tid till den 5 april att komma med förslag och själva plocket kommer att publiceras ca den 10 april. Om vi får ett bra gensvar hoppas vi kunna jobba snabbare i fortsättningen.

Kom igen nu!  Kommer du ihåg det där inlägget som precis stämde med vad du själv anser eller det där andra som var det idiotiskaste du läst i frågan? Eller när du lade ner en massa tid på att formulera dina  synpunkter och inte fick en enda kommentar? Nu har du chansen att komma igen. Eller fick du massvis med kommentarer? Då är det väl värt att påminna om!

permalänk                                              

2006 03 28

"snett bakifrån ser det ut som om hon ler"

"Bildt...var en snobbig världsman, som älskade att formulera sarkastiska maximer om livet och särskilt om kvinnorna. ...en olidlig ton av manligt snusförnuft och kvinnoförakt...Bildts ståndpunkt är den moderne världsmannens."

 

Jaja, ta det lugnt. Det är inget nutidspolitiskt yttrande  utan ett citat från Sven Stolpes biografi över drottning Kristina (1960) och syftar på en baron Carl Bildt, en historiker som Stolpe inte tycker om.

Vi lockades att läsa om Stolpes Kristinabiografi efter att just ha läst Peter Englunds Silvermasken. Det är som vanligt en fröjd att läsa Englund - just den här biografin är dessutom alldeles alldeles utomordentligt lättläst - på NK:s bokavdelning låg den för ett par veckor sedan som nummer ett på "topplistan" - ett glädjande tecken som får oss att överse med mycket. Förutom lärdom och humor behandlar han dessutom svenska språket på ett beundransvärt sätt och  han använder - precis som vi tycker om att göra -  tankstreck, samt kommata, på ett sätt som definitivt inte är språkpolitiskt korrekt i Fredrik Lindströmsamhället. Underbart. Bara inledningsmeningen: "Det var inte mössens fel den här gången."

Sven Stolpe var något så egendomligt som en svensk katolik på femtio- och sextiotalet. Han skriver om Kristina med jesuitiskt ursinne: hennes intellektuella och religiösa utveckling från protestanismens barbari till den upplysta och toleranta katolicismen står i centrum för hans levnadsteckning av drottningen. I Englunds modell däremot ses hennes levnadslopp som en serie förvandlingar där den slutgiltiga metamorfosen representeras av den silvermask som i döden täcker hennes anlete och som beskrivs i rubriken ovan. Vi kommer Kristina närmare i Englunds berättelse men Stolpe skriver med en oemotståndlig frenesi och hans beskrivningar av svenskarnas erövring av Prag, av Monaldesacoaffären och av Kristinas olika  brevväxlingar är häpnadsväckande. Alla kan läsa Englunds bok med behållning: den som är intresserad av 1600-talet och har ett kritiskt sinnelag kan läsa Stolpe med minst lika stort utbyte.

Emellertid är det inte vår avsikt att här på Ordet diskutera historievetenskapliga frågor om vilka vi endast har dunkla aningar utan i stället, helt enligt vår vana, ta upp en praktiskt taget ovidkommande historia som vi råkar snubbla över. Englund återger nämligen, i förbifarten,  följande text som exempel på Kristinas fruktade brevskrivningskonst :

Jag trodde inte att jag skulle behöva nedlåta mig till att skriva till ett så infamt och ovärdigt kräk som ni...Emellertid begär jag icke att Gud skall straffa er; han är alltför rättvis för att hindra mig att själv ge er den bestraffning som er uselhet förtjänar

Englund skriver i en undanskymd fotnot: "Ur ett brev från 1668 till en annan underlydande, Appelman, som också gjort henne besviken"

Om denne Appelman har vi en historia att (åter-)berätta som varken Englund, Stolpe, Bildt eller någon av de klassiska Kristinabiograferna tagit upp eftersom han endast förekommer i marginalen eller strax utanför där en svensk "privatlärd", Bertil Sundborg, forskat i saken. Här handlar det om sex, våld och bedrägeri. Vi återkommer.

Är han inte nöjd med min resolution skall jag fatta en annan och det skall bli att låta honom dö under min käpp, det är vad som försäkras er av Christina Alexandra.

2006 03 26

Regionalval i Tyskland

I dag har tre provinser ("Länder") valt. Resultaten är mycket intressanta. Två av de tre provinserna har hittills styrts av CDU (konservativa), i ett fall i koalition med FDP (liberala). I Sachsen-Anhalt  (del av det gamla Östtyskland) förlorade det liberala partiet så starkt att den hittillsvarande koalitionen knappast kan fortsätta. CDU höll  ställningarna men kommer troligen att tvingas regera tillsammans med socialdemokraterna, precis som på riksplanet. (Intressant är f.ö. att "vänsterpartiet" bestående av socialdemokratiska utbrytare under Oscar Lafontaine och de gamla DDR-kommunisterna blev större än SPD.) I Baden-Würtemberg samt det folkrika Rheinland-Pfalz blev det däremot storsegrar för de hittills regerande partierna, nämligen konservativa resp. socialdemokrater. Båda har chansen att få absolut majoritet i sina respektive länder. Valdeltagande var genomgående lågt.

Hur skall man tolka detta valresultat  (som för socialdemokraterna f.ö. innebar den första framgången på mycket länge)? Klart är att det kommer att framställas som ett förtroendevotum för den sittande koalitionsregeringen i Berlin.  Men kanske folk bara är trötta på politik och bara det trogna fotfolket gick till urnorna?

permalänk                                                 

2006 03 22

Oppositionell författare bortförd i Minsk

En vitrysk författare och tidskriftsredaktör bortfördes i Minsk, Andrej Dynko, och är spårlöst försvunnen sedan igår.  Uppenbarligen arresterades ett större antal oppositionella som försökte leverera mat och dryck till de demonstrerande på Oktobertorget. Författaren Jurij Andruchovitj som vi skrev om nedan har vänt sig till västeuropeiska journalister och media och bett att denna nyhet sprids vidare. Agnes publicerar Andruchovitjs brev inklusive en svensk översättning.

Här är en blogg från Minsk (se uppdatering i kommentarerna nedan) som berättar om händelsen. Läs också kommentarerna.

 permalänk                                                   

2006 03 20

Jurijs neuroser och våra

Agnes är arg.  Hon har översatt Jurij Andruchovitjs tacktal efter det pris för "Europeisk förståelse" som han fick på bokmässan i Leipzig. Agnes menar att så många som möjligt bör läsa talet,  publicerat på nya Salongen. Vi kan inte annat än instämma, speciellt eftersom den svenska översättningen är så bra.

Andruchovitj (och Agnes) är upprörda över att Günther Verheugen uttalat sig om EU om 20 år: då "kommer alla europeiska nationer att vara medlemmar i EU, med undantag för de av Sovjetunionens efterföljarstater som idag inte är medlemmar i EU." Ukraina kommer m.a.o. inte att vara medlem. Vi är också Europa utropar Andruchovitj med en föregångare från 1800-talet och menar att Europas alla Verhuegentyper reducerar Ukraina till "kriminella och horor" och därigenom givit bränsle på elden för  "revanschister, antieuropeiska, ryskfinansierade krafter."  Och ändå begär man ju egentligen så litet: huvudsakligen att fritt kunna resa till Europa.

Agnes sammanfattar Andruchovitj: Det europeiska närmandet har misslyckats. Det är inte svårt att hålla med. Agnes fortsätter: "Faktiskt glömmer [vi] värdena överhuvudtaget, som om vi inte redan hade glömt dem, som om de inte alltid har varit en sak för de få, så länge det passar realpolitiken."

Värden borde alltså styra realpolitiken om vi förstår rätt. Men kanske är det så det är fast det är "fel" sorts värden? Värdinnor och eventuella

Läs hela inlägget här

permalänk                                                 

2006 03 17

"Europas siste diktator"

Under denna optimistiska rubrik sände Österrikisk teve härom kvällen en dokumentär om Slobodan Milosevic' uppgång och fall. Bortsett från att inslaget var färgat av en egendomlig anti-serbisk revanschism blev det en intressant snabbrepetition i Balkans sentida historia. (Österrike har aldrig förlåtit Serbien att man förlorade det första världskrig man drog igång genom att överfalla Serbien 1914 eller att Serbien, i motsats till Kroatien, kämpade mot Nazityskland).  För en svensk betraktare ter det sig naturligt att ställa upp följande "time-line":

1. Oktober 2000. Vojislav Kostunica griper makten i Jugoslavien efter att ha besegrat Milosevic i allmänna val - dock endast efter ett folkupplopp i protest mot att valkommissionen inte givit honom den segermarginal som krävdes för att undvika en andra valomgång. Nationalisten Kostunica förklarar att han ingalunda tänker överlämna Milosevic till Haagtribunalen.

2. Mars 2001. Milsosevic arresteras anklagad för korruption och maktmissbruk. Inte tal om att överlämna honom till Haag. Efter intensiva  påtryckningar från internationella biståndsgivare arrangerar emellertid regeringschefen Zoran Djindjic att Milosevic överförs till ett FN-kontrollerat fängelse varifrån han i all hast flygs över till Haag. Det sker troligen utan president Kostunica's vetskap och i vart fall emot hans uttalade vilja.

3. Mars 2003. Djindjic mördas i Belgrad. Sveriges utrikesminister Anna Lindh är på besök i Belgrad och uttrycker offentligt och utan omskrivningar sin avsky över det brutala mordet på Djindjic.

4. September 2003. Anna Lindh knivmördas i Stockholm av en man med serbisk ursprung. Mihailo Mihailovic grips och ställs inför rätta.  Politik, juridik, psykologi och media enas kvickt om att gärningsmannen handlat under påverkan av en svår uppväxt och mentala problem.

5. Den officiellt sinnesförvirrade mördaren vidtar en rad åtgärder som förefaller synnerligen rationella: han byter försvarsadvokat, byter nationalitet och kräver att få avtjäna sitt straff i Belgrad. Enligt en (äldre) DN-artikel är han inte längre i behov av psykiatrisk vård.

Mihailovic som en nutida Ramón Mercader?  Den som lever får kanske se. Här på Ordet föranleddes vi av de möjliga historiska parallellerna till att skriva vår hittills mest ambitiösa webessä, nämligen om mordet på Trotsky. Inledningen Ett politiskt mord hittar ni här och själva berättelsen under rubriken  Döden i Coyoacán. Om Mihailovic (föregivna?) sinnesförvirring skrev vi i Själens rörmokare.

permalänk                                                   

2006 03 16

Kulturskymning: En uppdatering

För en aktuell och klarsynt artikel se Johan Norberg (!) och Mattias Svensson i SvD idag: EU vacklar om fanatism.  Vi känner oss litet obekväma i sällskapet och skyndar oss att påpeka att vi tror att EU:s, eller snarare Kommissionens, vacklan, för att inte säga feghet, knappast beror på respekt för människors trosuppfattningar utan närmast på panik inför risken av marknadsförluster i den mest expansiva delen av världsekonomin. Vi drar väl till med ytterligare ett förfalskat Lenincitat: Den dag vi hänger den siste kapitalisten kommer han att vilja sälja repet till oss.

(Det här är egentligen en uppdatering av inlägget The incarnate Transcendence of Ordet från 14/2)

 permalänk                                                 

2006 03 12

Det var bättre förr

Det är visserligen bara den 12/3 idag men när vi står och sopar bilen i snöstormen erinrar vi oss vad vi skrev ungefär en vecka senare förra året:

Vi har + 23 grader här idag och har för första gången i år kunnat sitta ute vid Donaustranden på vår favoritrestaurang och äta Zander nach Serbischer Art  (OBS inget politiskt statement OBS, bara gott)

I natt skall det bli - 9 i Wien. En vecka tidigare alltså - vi har våra tvivel att man hinner i kapp i år. Och de unga damerna kan det det lugnt än så länge.

2006 03 10

Utan rubrik

Hej då och tack för blodpuddingen!

Permalänk                                                   

2006 03 09

Stofiliska funderingar

Det var på den tiden då den benlöse sprang

och den armlöse spelte på gitarr så det klang

Den bakvända visan (medeltida ballad)

Gunnar Ekelöf

Manlig humorist i TV:

- "manligt könsepitet"

- "kvinnligt könsepitet"

- "blatte"

- "svenne"

Drar ner byxorna och visar bakdelen mot publiken som tjuter och vrålar av skratt.

Kvinnlig humorist i TV:

- "kvinnligt könsepitet"

- "manligt könsepitet"

-  "kopulation!"

-  "MENS! TAMPONGER!"

Publiken vrider sig i skrattparoxysmer.

Musikaliskt mellanspel, rapparen Kent-Petter:

"fyf-n va för j-vl-gt att man inte får knarka

polisen är ett **** som man ska sparka.

och blattar och svennar och svennar och blattar

och samhället suger de kanskeru fattar.

Och konsten är sk-t mot klottret på väggen

och dom som bestämmer är f-n rena dräggen."

Elitlistejournalister i morgonsoffan:

Som vanligt olika regler för män och kvinnor! (Kvinnan drog inte av sig byxorna.) Allting är Göran Persons fel. Och Bosse Ringholms! Tänk bara på Enskede IF. Rösten från förorten visar på segregationen i miljonsamhället! Det är precis som "Svarta Fanor" fast bättre. Göran Hägg: Mozart ifrågasatte ju sin tids konventioner.  Därför kan man säga att Kent-Petter är vår tids Mozart. Eller Nietsche kanske. Men jag är ju bättre. Och jag kan tala både miljonprogrammarnas och elitlistarnas språk. En sån hyvens kille är jag!

Realistisk not: För några år sedan jämförde Herman Lindqvist på fullt allvar "rapparen Ken" med Strindberg  (artisten hade just föreslagit att man skulle begå ett sexuellt övergrepp mot en namngiven prinsessa.) I förrgår jämförde Stig-Björn Ljunggren sig själv med Strindberg och Elitlistan med Svarta fanor  där journalisten Kjöller skulle vara vår tids Hanna Paj.

Klippet från Ekelöf tror vi är ur Strountes men vi får kolla upp det nästa vecka.

Uppdatering 06 03 13:  Nejnejnej! En Mölnaelegi (1960) skall det vara. Och den andra raden skall lyda: "och den fingerlöse spelte på guitarr så det klang".  Det blir B? för krönikören eller "Väl godkänd" som det heter nu för tiden.

Permalänk                                                     

2006 03 06

En man med två ansikten

Och inte vem som helst utan Jeremy Bentham, en av liberalismens förfäder, utilitarist och kanske mest känd för satsen "största möjliga lycka åt största möjliga antal".  Bentham hade emellertid också en del konstiga idéer, exempelvis menade han att man borde ersätta träden i de ståtliga alléer som leder upp till brittiska herresäten med godsens tidigare ägare i mumifierat tillstånd. Han var själv inte sen att följa detta exempel och förvaras numera i ett litet skåp  i University College i London där han tas fram vid högtidliga tillfällen.

Vi har ett antal gånger  åberopat Benthams mumie för att visa vad som kan hända med gamla liberaler. Nu läser vi emellertid till vår fasa, via Cliopatria, att det milda anletet i University College bara är gjort av vax, medan Benthams verkliga ansikte ser helt annorlunda ut (känsliga personer bör ej klicka på denna länk). Vi får erkänna att vi först slogs av vissa nutidspolitiska paralleller men med tanke på de reaktioner som förevarit avstår vi från ett sådant plumpt personangrepp på Jeremy Bentham.

Liberal not:  Det är inte så lätt att reda ut nyliberalismens förhållande till Bentham. En av hans lärjungar var J.S. Mill som väl är en liberalistisk förgrundsgestalt i samma klass som Johan Norberg. Vi läser emellertid på nätet att ingen mindre än Hayek ansåg att Mill hade förrått liberalismen. Att själva utilitarismen inte heller är så bra kan man läsa i en serie välskrivna (och intressanta) inlägg av Danne Nordling (klicka på utlitarism), varav en med den betecknande rubriken Benthams misstag.

Tacka vet vi Bertil Ohlin.

Permalänk                                                   

2006 03 01

Doktor Fredrik och Mister Reinfeldt

"någon har också karikerat moderatledaren som någon sorts Dr. Jekyll och Mr. Hyde, dvs. som en politiker som visar upp två helt olika personlighetsmönster alltefter omständigheterna. Vilket lågsinnat personangrepp!  Aldrig hade vi trott att Sverige skulle sjunka så lågt."

Så skrev vi igår litet Vid sidan om som en sarkastisk släng i förbifarten. Vi noterar emellertid nu att politiker och tyckare från alla läger bjäbbar i kör och verkligen tycks mena att "varulvsteckningen" var "plump" och lågsinnad. Beroende på politisk färg anser man dock antingen att den måste accepteras under den nu så hårt  ifrågasatta yttrandefriheten eller att det är lagstridigt förtal.

Det är oss en plikt att länka till den här teckningen av samme artist inklusive en ledare i Länstidningen i Östersund. Teckningen sätter saken - och Reinfeldt - i sitt rätta sammanhang tycker vi.

Vi blev uppmärksamma

de på den här teckningen på Jonas Morians blog PromeMorian. Jonas -som alltid en försiktig general - menar, liksom LT, att moderaterna ryckt varulvsteckningen ur sitt sammanhang. Vad då för sammanhang? En skämtteckning som framställer en politiker som en person med två helt olika ansikten. Behövs det verkligen något 'sammanhang' för att förstå det?

Tips till moderater och liberaler: Man kan tolka den nya teckningen som att R. jämställs med ambassadbrännande islamister. Fram med batongen! Tips till islamister: Man kan tolka den nya teckningen så att ni jämställs med Reinfeldt. Fram med bomberna!

Aldrig hade vi trott att Sverige skulle sjunka så lågt! Men det här gången menar vi allvar, dock att det mindre gäller själva "Sverige" än intelligensnivån hos många svenska politiker och debattörer. I alla läger.

Uppdatering: 06 03 03 19:30:  Kommentator Fredrik är tydligen alltför blygsam för att länka till sin egen blog. Här är emellertid LT:s teckning i ännu tydligare version än på länken ovan.

Permalänk                                               

2006 03 01

En diatrib

Agnes på Notiser från en ö säger sig se fram emot våra diatriber med anledning av Stockholmsvistelsen. Naturligtvis efterkommer vi gärna hennes önskan trots att Stockholm är en av våra absoluta favoritstäder i världen och utan tvekan en av de vackraste även en dag som denna när Skeppsholmen endast dunkelt låter sig anas i det grafikgrå snögloppet. Slussen vid rusningsdags, Drottninggatan en lördag förmiddag, fiskarna på Strömbron eller de ännu så länge influensafria sjöfåglarna vid Karl XII Torg - en självklart kosmopolitisk stad utan de kontinentala storstädernas navelskådande självupptagenhet och desperata identitetssökande. (Tjusigt!) Men visst kan vi klaga om vi lägger manken till:

1     Den vettlösa trafikomläggningen på Götgatan där man inte ens vågar sig ut i den nyskapade, ej snöröjda, "gågatan" på grund av risken att bli överkörd av leverantörsbilar och cyklister eller taxi, post, polis- och privatbilar som kör mot körriktningen för att slippa köra runt hela Söder. Dessutom ett kulturhistoriskt illdåd.

2     Det nyliberala mordet på Postverket som innebär långa omvägar om man vill slippa besöka den schabbiga spelbutiken för att uträtta sina postärenden.

3     "Myndigheterna" (vet ej exakt vilka) som låter ett tiotal personer (!!!) jobba med att riva ner mer eller mindre lagliga affischer på husväggarna. Affischeringen längs Götgatan och ner mot Slussen är livlig och spännande och ett vitalt vittnesbörd om urban kultur och subkultur av olika slag. Det meningslösa klottret får däremot vara kvar, det skulle väl vara integritetskränkande på nåt sätt att ta bort det tänker vi oss.

4      Slussen som förfaller alltmer för varje dag och kommunalpolitikerna som inte kan enas om det varsamma kompromissförslag som tjänstemän tagit fram utan verkar vilja dra ut på tiden i det längsta så att man tvingas panikbygga någon av de prisbelönade arkitektoniska våldtäktsfantasierna, förmodligen då i regi av älsklingsentreprenören Carl Bro som alltid är billigast av någon anledning.

Mer kan vi inte reta upp oss på just nu trots att vi försöker. Den semla från Sergelbageriet vi just avnjutit har väl också bidragit till vår förhållandevis godmodiga sinnesstämning.

Permalänk